ar-Rûmîs förälskelse i at-Tabrîzî

Första gången at-Tabrîzî gav sig iväg blev ar-Rûmî fullständigt deprimerad. Han stannade inomhus och gick inte alls ut, vilket folket hade förväntat sig att han skulle göra. Han förblev i sitt hem i hopp om att få hum om var at-Tabrîzî befann sig. Till sist fick han veta att han var i Levanten varpå han skrev följande hedniska dikt på persiska till honom:

Ljuset i hjärtat, kom!

Så ytterst seriöst och villigt, kom!

Du vet att vårt liv ligger i dina händer

så strama inte åt slavarna, kom!

Förälskelsen och du älskade1

lösgör barriären och envisheten, kom!

Du är som solen som närmar sig och sedan avlägsnar sig

Du som är nära slavarna, kom!2

Sedan skickade han iväg sin son Sultân Walad för att hämta honom ärad och hedrad med dyrbara gåvor. at-Tabrîzî återvände en andra gång till Konya3 och gifte bort sin styvdotter Kîmiyâ’ (Alkemi) till honom i hopp om att de lärde i Konya skulle lugna ned sig. En kvinna som förövrigt ar-Rûmîs son ´Alâ-ud-Dîn var förälskad i. Däremot återvände båda till samma tidigare enskildhet, eller som Abûl-Hasan an-Nadwî sade:

”Djalâl-ud-Dîns högaktning, kärlek och enighet med hans lärare blev allt starkare.”4

1Ibn-ul-Djawzî sade:

”Enligt språkvetarna uppstår förälskelse endast till den man gifter sig med.” (Talbîs Iblîs, sid. 171)

2Manâqib-ul-´Ârifîn (2/283) av al-Aflâkî

3Sultân Walad, sid. 59

4Mawlâna Djalâl-ud-Dîn ar-Rûmî, sid. 9