ar-Rûmîs associering med Djingis Khans armé

Djalâl-ud-Dîn ar-Rûmîs vidrighet sträckte sig till att han kallade mongolerna för ”våra arméer”. Muslimernas arméer vill säga. Om mongolernas arméer kallas för det, vad kallas då Baybars muslimska arméer? Hans armé var den enda som kämpade för Allâhs sak i Öst. En dag frågade Mu´în-ud-Dîn Parwanah Djalâl-ud-Dîn ar-Rûmî:

”När skall Djingis Khans dynasti upphöra, de som du kallar för ”våra arméer”? Hur skall den sluta?” ar-Rûmî svarade: ”Vår mäster Bahâ’-ud-Dîn Walad hade besvärats av Khawârzim och hans anhängare. Då han beslöt sig för att lämna Balkh bad han Allâh hämnas på honom. Följaktligen lät Han dem falla offer för mongolernas ändlösa armé.”1

Han besvärades dock inte av mongolernas skandaler och besvärligheter.

Vad som också bevisar hans stöd, kärlek och förälskelse till mongolerna är hans tystnad efter muslimernas seger över mongolerna i ´Ayn Djâlut år 658. Vid det slaget besegrade den islamiska armén ar-Rûmîs och mongolernas otrogna armé2. Muslimernas glädje var kolossal och överväldigades förmodligen bara av ar-Rûmîs glädje över mongolernas framfart i det islamiska rikets östra delar.

1Manâqib-ul-´Ârifîn (2/581) av al-Aflâkî.

2Se ”Dhayl-ul-Mirâh” (2/35).