Är balanseringsförståelsen en islamisk vetenskap?

Fråga 29: Är balanseringsförståelsen verkligen en islamisk vetenskap? Vad har den i så fall för villkor och definition?

Svar: Brodern frågar om en ny metodik som verkar vara obekant för islams lärda. Den har hittats på idag.

När du varnar för en person utmed Salafs metodik och grundar dig på Qur’ânen, Sunnah och samfundets samstämmighet, fördömer han dig och påminner dig om att personen har faktiskt gjort uppoffringar och har fina sidor som du inte alls tar upp.

Om du refererar till Qur’ânen, Sunnah, samfundets samstämmighet och böckerna inom kritik och beröm, inser du att detta nonsens är fullständigt grundlöst i islam. När sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) såg en person förfela, fördömde han felet utifrån situationen utan att tillämpa någon balansering. Därefter har samfundet framfört sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord utan att nämna den personens goda drag, ehuru han skulle tillhöra de bästa följeslagarna (radhiya Allâhu ´anhum). I samband med att Abû Dharr (radhiya Allâhu ´anh) förtalade en annan följeslagares moder, sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) till honom:

”Du är en person med drag från den hedniska tiden.”1

De lärda, alltsedan följeslagarnas och efterföljarnas dagar fram till skrivande stund, återberättar denna hadîth. Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Låt honom komma in. Så dålig han är!”2

Han nämnde inte hans goda sidor. Vem var den här personen? En av de ädla följeslagarna (radhiya Allâhu ´anhum). I samband med att folk frågade Ibn-un-Nâbighah al-Hudhalî om ett foster som hade råkat dö till följd av en annan persons slag varpå han svarade med ett rim, pekade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) på honom och sade:

”Han här är inget annat än en av spåmännens bröder.”3

Också följeslagarna kunde reagera så. När ´Umar fick reda på att Samurah (radhiya Allâhu ´anhumâ) tog sprit från Ahl-udh-Dhimmah och sålde det vidare, sade han:

”Må Allâh bestrida Samurah! Har han inte hört Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga: ”Må Allâh förbanna judarna! När Allâh (´azza wa djall) hade förbjudit dem deras fett smälte de det, sålde det och livnärde sig på dess inkomst.”4

Så hårt fördömde ´Umar Samurah (radhiya Allâhu ´anhumâ). Han sade inget mer än det. Han tog inte upp hans goda sidor, trots att Samurah tillhörde Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ädla följeslagare. Inga följeslagare krävde ´Umar på balanseringsteorin, till skillnad från vad Ahl-ul-Ahwâ’ kräver för vilsna och prövande Ahl-ul-Bid´a.

När Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) fick reda på att Nawf al-Bukâlî (som tillhörde de förträffliga efterföljarna) hade sagt att mannen med al-Khadhir inte var israeliternas profet Mûsâ, sade han:

”Allâhs fiende har ljugit.”5

Varför nämnde han inte hans islam, kamp eller goda handlingar? Ibn ´Abbâs kände ju till hans drag. Trots det tillämpade han inte balanseringsteorin. Inte heller krävde någon honom på den. Balansteorin som har dykt upp i många av dagens böcker är påhittad och grundlös i islam. Han som kritiserar med korrekta motiv och nöjer sig med kritiken fördöms inte av en muslim som respekterar sanningen och dess anhängare. När du skall råda och varna nöjer du dig med det som gagnar människorna. Att nämna positiva saker ur hans liv kan skada människorna. Alltså skall du bara varna för honom. Du får säga att en person är Râfidhî, Mu´tazilî, Djahmî, panenteist, panteist eller socialist. Det räcker. Du skall inte behöva leta efter hans goda sidor och sedan tillämpa balansteorin. Det är inte alls obligatoriskt.

De har förvrängt vissa verser. Andra verser och hadîther går inte att kuva eller associera med denna osunda teori. Exempelvis argumenterar de med Allâhs (tabârak wa ta´âlâ) ord om judarna:

وَمِنْ أَهْلِ الْكِتَابِ مَنْ إِن تَأْمَنْهُ بِقِنطَارٍ يُؤَدِّهِ إِلَيْكَ وَمِنْهُم مَّنْ إِن تَأْمَنْهُ بِدِينَارٍ لاَّ يُؤَدِّهِ إِلَيْكَ إِلاَّ مَا دُمْتَ عَلَيْهِ قَآئِمًا

”Och bland Bokens folk finns de som, om du anförtror dem en skatt av guld, [villigt] återlämnar den; och det finns de som, om du anförtror dem en enda dinar, vägrar återlämna den om du inte ansätter dem med ideliga påminnelser.”6

De säger att detta förespråkar yttersta rättvisa och opartiskhet, ty Allâh nämnde opartiskt deras fina sidor. En verkligen opartisk människa som respekterar Qur’ânen och låter bli att förvränga den kan omöjligt dra den slutsatsen. Samma vers avslöjar nämligen rena motsatsen. Alltså finns det två sorters judar:

1 – Judar som bara beskrivs med pålitlighet och inga dåliga sidor.

2 – Judar som bara beskrivs med dåliga sidor, bedrägeri vill säga. Han nämnde inte deras goda sidor alls.

Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade att Ahl-ul-Bid´as bevis ur Qur’ânen och Sunnah mot Ahl-us-Sunnah är i själva verket bevis mot dem. Även denna vers krossar deras drift och innovation.

Ett annat argument som de nyttjar är att Allâh (ta´âlâ) nämnde spritens fördelar och nackdelar. Han (ta´âlâ) sade:

يَسْأَلُونَكَ عَنِ الْخَمْرِ وَالْمَيْسِرِ قُلْ فِيهِمَا إِثْمٌ كَبِيرٌ وَمَنَافِعُ لِلنَّاسِ وَإِثْمُهُمَآ أَكْبَرُ مِن نَّفْعِهِمَا

”De frågar dig om rusdrycker och spel om pengar. Säg: ”Det ligger svår synd i bådadera men [också] något som kan vara människan till nytta. Det onda de medför är dock större än den nytta de kan ge.”7

Enligt dem är det inte tillåtet att fördöma spriten om du inte nämner dess fördelar. Resonerade sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), följeslagarna och imamerna sådär? Vet ni inte vad Qur’ânen och Sunnah säger efter denna vers uppenbarelse? Sändebudet8 (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och följeslagarna9 kallade spriten för ”vidrighetens moder”. Spriten nämns bara i fördömande och varnande syfte. Du hör ingen prata om spritens fördelar. Är man orättvis mot spriten om man bara nämner dess nackdelar? Tror ni att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) eller någon av följeslagarna, efterföljarna eller imamerna tillämpade balanseringsförståelsen på sprit? Aldrig i livet!

Ett annat bevis är att de säger att Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) berättade att en man kom till honom varje natt och ville ha av välgörenheten som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade låtit honom ansvara för. Den tredje natten sade han: ”Jag kommer att ta dig till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).” Han sade: ”Låt mig vara. Jag skall lära dig några ord som Allâh kommer att gagna med. När du lägger dig skall du läsa hela Kursî-versen:

اللّهُ لاَ إِلَهَ إِلاَّ هُوَ الْحَيُّ الْقَيُّومُ

”Allâh – det finns ingen sann gud utom Han, den Levande, skapelsens evige Vidmakthållare.”10

Du kommer hela tiden att ha ett skydd från Allâh och Satan kommer inte att närma sig dig förrän du går morgonen till möte.” Då sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Han har talat sanning för dig samtidigt som han är en lögnare.”11

Deras poäng är att sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) nämnde till och med Satans fina sida. Betyder det att vi inte får nämna djävlar om vi inte nämner deras goda och dåliga sidor? Kommer Allâh att ställa oss inför rätta om vi utelämnar denna balansering? Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) respekterade trovärdighet och sanning. Du skall godta sanningen varifrån den än kommer. Så rasar bevisen över lögnarna.

Då du refererar till Ahl-us-Sunnahs lärda ser du inte dem tillämpa denna metod. De har nämnt att sex personer baktalas inte. Tala om dem, nämn deras brister för att varna människorna. Du syndar inte om du inte nämner deras goda sidor.

Förtal av sex personer är inte baktal

vid klagomål mot orättvisa, definition och varning

öppen syndare, vädjan om utslag och bön om hjälp mot orätt

En person behandlas orättvist och klagar hos domaren utan att nämna den orättvises goda sidor. När du nämner en innovatör tar du upp hans villfarelse till skillnad från hans goda sidor. Att goda sidor tas upp i detta sammanhang förstör syftet med välviljan. Tvärtom ger det motsatt effekt och lurar människorna. Ibn Taymiyyah utropade samstämmighet om att det är tillåtet att kritisera dem och varna människorna för dem12. Det är inget fel med det. Ta och läs böckerna som kritiserar återberättare. Vissa stämplas som lögnare. an-Nasâ’î har en sådan bok, Ibn ´Adî också, adh-Dhahabî likaså och många andra. Böcker som enkom kritiserar individer. Varför det? Är adh-Dhahabî brottslig nu? Motstred al-Bukhârî islams metodik med sin bok ”at-Târîkh al-Kabîr”? Samma sak med an-Nasâ’î, al-´Uqaylî och många andra. Enligt balanseringens förespråkare är de orättfärdiga. Den ideologin beskyller samfundet för villfarelse och angriper islams imamer och lärda. Alla nämnde individers brister utan att ta upp deras goda sidor. De nämnde enkom Ahl-ul-Bid´as dåliga sidor. De dogmatiska böckerna är fulla av sådant; de smädar och varnar för individer och sekter och deras ondska.

Däremot skyddar Allâh islam. Ibland beriktigas sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i Qur’ânen. Detsamma gäller följeslagarna varav tre gånger i al-Anfâl.

Är det detta som har försatt samfundet i status quo? Eller är det villfarelser och innovationer som har förstört samfundet? Det är dessa sjukdomar som har förstört samfundet. Annars hade de reagerat på behandlingen, tillfrisknat, befriat muslimska belägrade länder och börjat erövra Europa och Amerika. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lovade en väntad erövring innan Domedagen. Kommer Konstantinopel att erövras av mytomaner och gravdyrkare? Eller kommer Konstantinopel att erövras av rena och pura islamiska svärd som följer enkom Qur’ânen och Sunnah enligt Salafs metodik? Om målet hade uppfyllts med dessa människor hade alla uppgifter numera varit avklarade. Men jorden renas bara av Hans sanna religion och uppriktiga och ärliga slavar som efterlever Hans religion och metod. Ingen annan kommer att uppnå det.

Vi ber Allâh om framgång. Vi ber Allâh vägleda samfundet så att de återvänder till Qur’ânen och Sunnah och ge det uppriktiga kallare som kallar bara till sanningen och saknar skojeri och kompromisser.

Allâhs ord kommer aldrig att råda till följd av gravdyrkare, mytomaner och innovatörer som Râfidhah och Khawâridj. Allâhs ord kommer inte att råda förrän det är baserat på Tawhîd, Sunnah och profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och de renläriga kalifernas metod.

1al-Bukhârî (30) och Muslim (1661).

2Ahmad (6/38), al-Bukhârî (6032) och Muslim (2591).

3Ahmad (2/535), al-Bukhârî (6910) och Muslim (1681).

4Ahmad (1/25), al-Bukhârî (2223) och (34609 och Muslim (1582).

5Ahmad (5/118), al-Bukhârî (122) och Muslim (2380).

63:75

72:219

8ad-Dâraqutnî (4669) och at-Tabarânî i ”al-Mu´djam al-Awsat” (3810). God enligt al-Albânî i ”as-Sahîhah” (1854).

9´Abdur-Razzâq (17060) och an-Nasâ’î (5666).

102:255

11al-Bukhârî (2311, 3275 och 5010), an-Nasâ’î (10729) och Ibn Khuzaymah (2424). Autentisk enligt al-Albânî i ”Sahîh-ut-Targhîb wat-Tarhîb” (610).

12Madjmû´-ul-Fatâwâ (28/231-232).