Antingen profeterna eller siarna

Imâm Shams-ud-Dîn Muhammad bin Abî Bakr bin Qayyim-il-Djawziyyah (d. 751)

Ighâthat-ul-Lahfân (1/185)

Att siare är Satans sändebud beror på att avgudadyrkare springer och vänder sig till dem i samband med stora frågor, bekräftar dem, låter sig dömas av dem och behagas av deras domslut. Detsamma gör sändebudens anhängare med sändebuden. Dessa anser att de vet det dolda och att de underrättar dem om sådant som bara de vet. De i relation till avgudadyrkarna är som sändebuden. Siare är verkligen Satans sändebud. Han har sänt dem till sin grupp avgudadyrkarna, liknat dem vid sanna sändebud, såtillvida att hans grupp besvarade dem, jämfört dem med Allâhs sändebud för att avleda människorna från dem och framställt sina sändebud som de sanningsenliga som vet det dolda. Då kontrasten mellan de båda grupperna är så stor den bara kan bli, sade Allâhs Sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Den som beger sig till en siare och tror på det han säger, har hädat det som har uppenbarat för Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).”1

Det finns två sorters människor: ahänngare till siare och anhängare till Allâhs sändebud. En slav kan inte vara anhängare till båda två. Han flyr Allâhs Sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i enlighet med sin närhet till siaren och han beljuger Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i enlighet med sin bekräftelse av siaren.

1Abû Dâwûd (3904), Ibn Mâdjah (639) och ad-Dârimî (1136). Autentisk enligt al-Albânî i ”as-Sahîhah” (3387).