Anledningarna till arv

Imâm ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh bin Bâz (d. 1420)
al-Fawâ’id al-Djaliyyah fîl-Mabâhith al-Fardhiyyah, sid. 10-12

Anledningarna till arv är tre stycken:

1 – Äktenskap

2 – Allians

3 – Stamträd

Till äktenskap räknas det korrekta äktenskapet även om det varken sker något intimt umgänge mellan makarna eller ens att de vistas i enrum. I detta fall ärver de båda makarna varandra. Samma sak gäller om de skiljer sig och kvinnan genomgår sin vänteperiod.

Med allians avses frigivningsallians. Det är ett band vars anledning är ägarens rang över hans frigivne slav. I detta fall ärver den tidigare ägaren sin frigivne slav. Det gör även hans släkt som ärver genom sig själva och varken genom andra eller med andra. På samma sätt som frigivaren ärver, gör även hans avkomma det.

Stamträd är släktskap. Släktskapet omfattas av grunder, grenar och marginaler.

Grunderna är: Fäder, mödrar, farmödrar och farfäder, hur högt upp i släktledet de än befinner sig.

Grenarna är: Barn och sönernas barn, hur långt ner i släktledet de än befinner sig.

Marginalerna är: Syskon och deras söner, hur långt ner i släktledet de än befinner sig, farbröder, hur högt upp i släktledet de än befinner sig, och deras söner, hur långt ner i släktledet de än befinner sig.