Änka behöver gå ut under sorgetid

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Ahkâm min al-Qur’ân al-Karîm (2/175-176)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَالَّذِينَ يُتَوَفَّوْنَ مِنكُمْ وَيَذَرُونَ أَزْوَاجًا يَتَرَبَّصْنَ بِأَنفُسِهِنَّ أَرْبَعَةَ أَشْهُرٍ وَعَشْرًا فَإِذَا بَلَغْنَ أَجَلَهُنَّ فَلاَ جُنَاحَ عَلَيْكُمْ فِيمَا فَعَلْنَ فِي أَنفُسِهِنَّ بِالْمَعْرُوفِ وَاللّهُ بِمَا تَعْمَلُونَ خَبِيرٌ

”När någon av er dör och efterlämnar hustrur, skall de iaktta en väntetid av fyra månader och tio dagar. När denna period löpt ut, skall ingen klandras för vad de företar sig inom ramen för vad som är god sed. Allâh är väl underrättad om vad ni gör.”1

Utifrån versen ska änkan stanna hemma och inte gå ut onödigt. Skulle hon behöva gå ut får hon göra det under dagen. Exempel på behov är mat och att hon inte har någon som kan förse henne med exempelvis bröd. I så fall får hon gå ut för att köpa bröd. Inte heller har hon barn som kan köpa bröd. Eller att hon behöver gå ut för att valla fåren och har ingen som kan göra det åt henne. Även där är det harmlöst att gå ut och komma hem innan kvällning. Ytterligare exempel är att änkan har arbete i form av undervisning eller studier och behöver gå ut. Också i detta fall får hon gå ut för att komma hem på dagen och inte på kvällen. Eller så har hon en gård som hon behöver sköta; det får hon göra under dagen för att vara hemma samma kväll. Hon ska i alla fall inte gå ut på dagen så länge hon inte behöver göra det – och behov varierar.

12:234