Ångerns pelare

Imâm Muhammad al-Amîn ash-Shanqîtî (d. 1393)

Adhwâ’-ul-Bayân (4/104)

Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) sade:

وَتُوبُوا إِلَى اللَّهِ جَمِيعًا أَيُّهَا الْمُؤْمِنُونَ لَعَلَّكُمْ تُفْلِحُونَ

Troende! Vänd er till Allâh i ånger så att det går er väl i händer!”1

Efter att i de tidigare verserna befallt omnämnda etiketter som folk kan brista i att efterleva, lär Allâh (subhâhanu wa ta´âlâ) Sin skapelse hur den kan kompensera sina tillkortakommanden. Den kompensationen heter ånger och handlar om att överge en synd och återvända till Allâh genom bön om förlåtelse. Ångern har nämligen tre pelare:

1 – Synden ska upphöra.

2 – Skuldkänsla för synden.

3 – Avsikt att aldrig återfalla i synden. Allâhs (ta´âlâ) ord:

تُوبُوا إِلَى اللَّهِ جَمِيعًا أَيُّهَا الْمُؤْمِنُونَ

Troende! Vänd er till Allâh i ånger…”

bevisar att ångern är obligatorisk. Alla myndiga är skyldiga att ångra sig för alla synder. Det är inte tillåtet att skjuta upp på ånger, vilket betyder att även uppskjutningen ålägger ånger.

124:31