Andra fredagspredikan ska vara som första fredagspredikan

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Khulâsatu Akhbâr-ir-Rihlah al-Albâniyyah ilâd-Diyâr-il-Misriyyah, sid. 54-55

Efter att de bett mig hålla fredagspredikan och som jag min vana troget avböjde, predikade deras predikant. Efter fredagsbönen var jag tvungen att uppmärksamma predikanten om vissa saker som sker under fredagspredikan men som inte har något med fredagspredikan att göra. Ett sådant fenomen är att den andra predikan består av en lång åkallan för muslimska män och kvinnor. Det har ingenting med Sunnah att göra. Mig veterligen utifrån autentisk Sunnah skiljer sig inte den andra predikan från den första. Bådadera ska innehålla påminnelser, vilket världarnas Skapare (tabârak wa ta´âlâ) anvisade när Han sade:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا إِذَا نُودِي لِلصَّلَاةِ مِن يَوْمِ الْجُمُعَةِ فَاسْعَوْا إِلَى ذِكْرِ اللَّهِ وَذَرُوا الْبَيْعَ ذَلِكُمْ خَيْرٌ لَّكُمْ إِن كُنتُمْ تَعْلَمُونَ

”TROENDE! När det ropas till fredagsbön, lämna då handel och köpenskap och skynda er till erinran om Allâh; detta är för er det bästa – om ni bara visste!”1

Båda predikningarna ska påminna muslimerna om vad som är relevant där och då.

162:9