Ändlös existens i Elden

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Silsilat-ul-Ahâdîth as-Sahîhah (4/68-69)

1551 – Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Angående Eldens invånare som tillhör den, kommer de varken att få dö eller leva däri, till skillnad från människorna som kommer att drabbas av Elden på grund av sina synder. Allâh kommer att låta dem dö. När de väl har blivit till kol, låter det medlas för dem. De kommer att ledas i grupper efter grupper och spridas över paradisets floder. Sedan kommer det att sägas: ”Paradisets invånare! Häll över dem.” Därpå kommer de att växa som en baljfrukts frö växer i en översvämning som bär på skum och lera.”

Rapporterad av Muslim, Abû ´Awânah, ad-Dârimî, Ibn Mâdjah, Ahmad och at-Tabarî via Sa´îd bin Yazîd Abû Salamah, från Nadhrah, från Abû Sa´îd al-Khudrî, från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).

Hadîthen är ett konkret bevis för de otrognas eviga vistelse i Elden och dess invånares ändlösa existens däri. Ty om de hade upphört skulle de dött och förskonats, ett resonemang som går emot hadîthen. Våra förträffliga lärde som tycker annorlunda tycks inte ha uppmärksammat detta och liknande bevis i Qur’ânen och Sunnah. Vetenskapligt och starkt har Imâm as-San´ânî avvisat den teorin i boken ”Raf´-ul-Astâr”.