Anas rikedom och avkomma

Imâm Yahyâ bin Sharaf an-Nawawî (d. 677)

Sharh Sahîh Muslim (16/33-34)

Muslim sade:

2480 – Muhammad bin al-Muthannâ och Ibn Bashshâr berättade för oss: Muhammad bin Dja´far berättade för oss: Shu´bah berättade för oss: Jag hörde Qatâdah återberätta Anas, från Umm Sulaym som sade:

Allâhs sändebud! Be Allâh för din lille betjänt Anas.” Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Allâh! Utöka hans egendom och avkomma och välsigna honom i det som Du ger honom.”

2481 – Zuhayr bin Harb berättade för mig: Hâshim bin al-Qâsim berättade för oss: Sulaymân bin Thâbit berättade för oss, från Anas som sade:

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kom hem till oss. Det var bara jag, min moder och min moster Umm Harâm som var hemma. Min moder sade: ”Din lille tjänare, Allâhs sändebud! Be Allâh för honom.” Han bad om allt bra för mig. Till det sista som han bad var: ”Allâh! Utöka hans egendom och avkomma och välsigna honom i det.”

Anas sade:

Vid Allâh! Jag har en mycken egendom och mina barn och barnbarn är cirka hundra stycken idag.”

Hadîthen bekräftar profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) profetskap då hans bön bönhördes. Den bevisar också Anas förträfflighet.

Hadîthen utgör också ett bevis för den som prioriterar rikedom före fattigdom. Den som prioriterar fattigdom invänder att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad Allâh välsigna Anas egendom. Det som välsignas kommer inte att vara prövande, skadligt, berövande av andras rättigheter eller något annat som rika kan hamna i till skillnad från andra.

I hadîthen framgår en slående etikett i den bemärkelse att den som ber om något jordiskt därtill ber om dess välsignelse, skydd och liknelse. Tack vare Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bön, var Anas och hans barn en nåd, en godhet och en nytta som inte tillfogades någon som helst skada. Det är bekräftat i al-Bukhârîs ”as-Sahîh” att Anas (radhiya Allâhu ´anh) begravde hundratjugo barn innan al-Hadjdjâdj bin Yûsufs ankomst – och Allâh vet bättre.