Anas bin an-Nadhrs dygd

Imâm Ahmad bin Shu´ayb an-Nasâ’î (d. 303)

Fadhâ’il-us-Sahâbah, ss. 121-122

185 – Muhammad bin al-Muthannâ underrättade oss: Khâlid underrättade oss: Humayd berättade för oss, från Anas, som sade:

“ar-Rabî´ slog sönder en slavinnas framtand varpå de bad om pardon från dem. De vägrade och ett skadestånd lades fram. De kom till Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), som befallde vedergällning. Anas bin an-Nadhr sade: “Allâhs Sändebud! Ska ar-Rabî´s framtand slås sönder? Nej, vid Honom som skickade dig med sanningen! Den ska inte alls slås sönder!” Han sade: “Allâhs skrift säger vedergällning, Anas.” Då gick människorna med på pardon varpå han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: “Allâh har slavar som, när de svär om Allâh, beviljar Han dem.”1

186 – Muhammad bin Hâtim bin Nu´aym underrättade oss: Hibbân underrättade oss: ´Abdullâh underrättade oss, från Sulaymân bin al-Mughîrah, från Thâbit, från Anas, som sade:

“Min farbror Anas, som jag för övrigt namngavs efter, deltog inte med Allâhs Sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i slaget vid Badr. Han tog illa upp och sade: “Det första slaget med Allâhs Sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och så är jag frånvarande? Om Allâh låter mig uppleva ännu ett slag med Allâhs Sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), ska Allâh se vad jag kommer att göra.” Han var rädd för att säga något annat. Året därpå deltog han med Allâhs Sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i striden vid Uhud. Sa´d bin Mu´âdh vände sig mot honom och sade: “Vart ska du, Abû ´Amr?” Han sade: “Jag känner doften av paradiset komma från Uhud.” Han stred till dess att han stupade. De fann drygt åttio sår på hans kropp. Min faster och hans syster ar-Rabî´ bint an-Nadhr sade: “Jag kände endast igen min bror på hans fingertoppar.” Vid det tillfället uppenbarades versen:

مِّنَ الْمُؤْمِنِينَ رِجَالٌ صَدَقُوا مَا عَاهَدُوا اللَّهَ عَلَيْهِ ۖ فَمِنْهُم مَّن قَضَىٰ نَحْبَهُ وَمِنْهُم مَّن يَنتَظِرُ ۖ وَمَا بَدَّلُوا تَبْدِيلًا

“Bland de troende finns det män som håller fast vid de löften som de har avgett inför Allâh; av dem har några fått ge sina liv; andra avvaktar utan att vackla i sin beslutsamhet.”23

1al-Bukhârî (4611) och Muslim (1675).

233:23

3al-Bukhârî (2805) och Muslim (1903).