an-Nadjmî om Saudiarabien

Muhammad Surûr är den utträngande och vilsne innovatören. Han talar på ett sätt som gör anspråk på att han gör Takfîr på Saudiarabien. Han påstår att landet styrs av den amerikanske presidenten. Så säger han medan han själv bor i London, Storbritanniens huvudstad. Tänk, min bror! Vem är närmare de otrognas slaveri? Ett självständigt land med en självständig regering och en självständig religion eller Muhammad Surûr som lever i Storbritannien, underkastar sig landet, tar skydd i det och ber om dess bidrag? Jag låter läsaren döma.

Vad beträffar de lärda i Saudiarabien, så kallar han dem för slavarnas slavarnas slavarnas slavar. Han säger att de lärda i Saudiarabien tar utan att skämmas. Han säger att den lärdes uppgift i Saudiarabien är liksom polisgeneralens uppgift som bara lyder order.

Fri från brister är Du, min Herre! Så stor gåva blygheten är! Så stor gåva tron är! Jag förvånas över denna våghalsiga lögn, osanning och uteblivna blyghet. Om den här lögnaren inte skäms för människorna så borde han åtminstone skämmas för Allâh.

Saudiarabien högaktar, vördar och respekterar de lärda på ett sätt som saknar motstycke i andra länder. Kungen besöker till och med de stora lärda i deras hem. Kung Khâlid bin ´Abdil-´Azîz (rahimahullâh) besökte Shaykh Ibn Bâz. Kung Fahd (hafidhahullâh) besökte Shaykh Ibn ´Uthaymîn när han besökte Qasîm. Detsamma gjorde kronprinsen (hafidhahullâh). Därtill styr landet med Allâhs föreskrift i domstolarna och styrelsen Kibâr-ul-´Ulamâ’ kan ibland döma i svårhanterade frågor. I detta fall dömer landet utmed styrelsen Kibâr-ul-´Ulamâ’s instruktioner som är baserade på Allâhs (´azza wa djall) föreskrift.