Ämnet kräver sunt förnuft

Publicerad: 2011-11-13
Talare: Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)
Källa: Liqâ’ al-Bâb al-Maftûh (51 B)
Ljudfil: http://www.ibnbaz.se/678-5466303
http://www.youtube.com/watch?v=2_xs3BBp_Mw

 

Fråga: Det finns en fråga som det skrivs mycket om och går under namnet ”Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah” då det i själva verket är Khawâridjs metodik. Vi skulle gärna vilja bekräfta frågan med dig. Det handlar om den allmänna lagstiftningen som makthavarna döms utmed. Det argumenteras med dina utslag i ”al-Madjmû´ ath-Thamîn” och att handlingen är en klar otro då det rör sig om Tabdîl, ersättning. Åsikten tillskrivs även Shaykh Muhammad bin Ibrâhîm (rahimahullâh). För att svaret skall vara uttryckligt och tydligt lyder frågan på följande sätt; tar man hänsyn till faktorer som hindrar Takfîr eller den Iqâmat-ul-Hudjdjah som Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs sätter som krav för den som styr med en allmän lagstiftning i stället för Allâhs lag?

Svar: Det får inte finnas någon faktor som hindrar från Takfîr när en person gör en otrogen handling. Därför nämns det i den autentiska hadîthen när profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) blev frågad om de skulle strida mot makthavarna att han sade:

”Förutom om ni ser en klar och tydlig otro som ni har bevis för från Allâh.”

Otron måste alltså vara klar och känd som inte kan missuppfattas. Om den kan missuppfattas, gör man inte Takfîr på personen som faller i den även om handlingen är otro. Det finns en skillnad mellan talet och talaren och handlingen och handlaren. Handlingen kan vara en trotsig synd utan att personen är en trotsig syndare för att det finns ett hinder som hindrar honom från att vara det. Den kan också vara en otro utan att personen är otrogen för att det finns ett hinder som hindrar honom från att vara det.

Det var inget annat än denna osunda misstolkning som fick Khawâridjs uppror att skada det islamiska samfundet. Khawâridj får för sig att handlingen är otro och gör uppror, vilket de sade till ´Alî bin Abî Tâlib. De var tillsammans med ´Alî bin Abî Tâlib mot Levantens armé. Efter fredsavtalet mellan ´Alî bin Abî Tâlib och Levanten, gjorde Khawâridj uppror mot honom efter att ha varit med honom. Han krigade mot dem och dödade dem och lov och pris tillkommer Allâh. Poängen ligger i att de gjorde uppror mot honom och sade:

”Du har dömt med något annat än Allâhs lag. Du har låtit människan döma.”

Till följd därav gjorde de uppror mot honom. Samfundets katastrof beror alltså på den här misstolkningen. En person kan felaktigt få för sig att något är en klar och tydlig otro och gör uppror. Det är möjligt att handlingen verkligen är otro utan att dess utövare är otrogen på grund av ett hinder. Upprorsmakaren tror att personen saknar ursäkt och gör sålunda uppror.

Därför måste en person se till att inte ha bråttom med att göra Takfîr eller Tafsîq på människorna. Det finns en risk att en person faller i en klar, trotsig synd utan att veta om den. När han får reda på att den är förbjuden, tackar han dig och lämnar den. Finns inte detta? Jo, det råder det inga tvivel om. Hur kan jag då döma en person för att vara en trotsig syndare när han inte har fått reda på sanningen?

Dessa som du gör anspråk på bland arabiska och muslimska makthavare kan vara ursäktade. De har kanske inte fått reda på sanningen. De har kanske fått reda på den samtidigt som någon exempelvis har fått dem att missuppfatta frågan. Man måste alltså vara sansad i den här frågan.

Låt oss säga att alla villkor är uppfyllda för att det skall vara tillåtet att göra uppror på så sätt att vi har sett en klar och tydlig otro som vi har bevis för från Allâh. Det är ett villkor att ha sett den. Otron är ett villkor. Att den är klar och tydlig är ett villkor. Att vi har bevis för den från Allâh är ett villkor. Det är fyra villkor. Hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord ”Förutom om ni ser…” är för att man inte skall falla offer för grundlösa rykten. Det betyder att man skall vara övertygad. Ordet ”otro” är för att man inte skall haka upp sig på en trotsig synd. Om makthavaren är en syndig alkoholist utan att falla i otro, är det inte tillåtet att göra uppror mot honom. Orden ”klar och tydlig” innebär att den är uttrycklig och att den inte kan missuppfattas. Det fjärde är att ”som ni har bevis för från Allâh”. Det skall alltså inte bara vara uttryckligt enligt oss. I stället skall vi grunda oss på ett klart och definitivt bevis. Dessa fyra villkor är villkoren för att det skall vara tillåtet att göra uppror.

Det finns emellertid ett femte villkor för att upproret skall vara obligatoriskt. Är det obligatoriskt för oss att göra uppror mot makthavaren bara för att det är tillåtet? Man får ta hänsyn till fördelen. Klarar vi av att ta bort honom? I så fall gör vi uppror. Om vi inte klarar av det, gör vi inte uppror. Alla religiösa plikter gäller endast om de är möjliga att utföras.

Och om vi klarar av att göra uppror, finns det en risk att nackdelen blir större och värre än om den här personen sitter kvar som ledare. Om vi gör uppror mot honom och han segrar, blir vi mer förnedrade medan han själv blir ännu värre i sin överskridning och otro.

Dessa frågor kräver ett sunt förnuft och att det är fastbundet med föreskriften och att de inte styrs av känslor. Vi är i behov av känslor för att ha entusiasm och vi är i behov av föreskriften för att tygla oss. Vi måste ha bromsar. En bil utan bromsar krockar och en bil utan ström kör inte.