Alltid vänd mot Allâh

När slaven står upp för att be, står han vänd mot sin Herre. Allâh är framför alla bedjande oavsett vilket befallt håll de ber mot. Det vittnar mångfaldiga och autentiska hadîther om däribland:

”När någon av er ställer sig för att förrätta bönen, skall han varken spotta framför sig eller till höger om sig, ty Allâh är framför honom. I stället skall han spotta till vänster om sig eller under sin fot.”

I en annan formulering står det:

”… ty hans Herre är mellan honom och böneriktningen.”1

Han berättade för oss att slaven är vänd mot Allâhs ansikte oavsett böneriktning. Det har ju bevisats via intellektet, den naturliga läggningen och alla gudomliga skrifter att Allâh (subhânah) är ovanför Sin skapelse, över samtliga skapelser, upprest över Sin tron som är över alla andra skapelser. Han (subhânah) omfattar hela Sin skapelse. Till och med skapelserna sinsemellan kan omfatta andra, mindre skapelser. Om den mindre skapelsen omfattas av den högre och omfattande skapelsen, oavsett vilket håll den vänder sig mot. Vad skall då sägas om Honom som omger allting? Han omger allting och ingenting omger Honom.

1al-Bukhârî (405) och Muslim (547).