Allâhs kärlek till Ibrâhîm, Ibrâhîms kärlek till Allâh

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Sharh al-Arba´în an-Nawawiyyah, sid. 46-47

Den bäste profeten är Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som sade:

Jag är mänsklighetens mästare på Domedagen och det utan stolthet.”1

Och när profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) träffade de andra profeterna i samband med Nattfärden, ledde han dem i bön. Ibrâhîm, som kallas för ”monoteisternas ledare”, bad bakom Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhimâ wa sallam). Det är välkänt att endast den bäste ska leda bönen. Alltså är Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) den bäste av de fast beslutsamma profeterna.

Näst profeten Muhammad kommer Ibrâhîm (sallâ Allâhu ´alayhimâ wa sallam). Allâh (ta´âlâ) sade om honom:

وَاتَّخَذَ اللّهُ إِبْرَاهِيمَ خَلِيلاً

Ibrâhîm, som Allâh utvalde till Sin förtrogne.”2

Allâh satte honom på prövningar som bara de fast beslutsamma profeterna klarar av att uthärda. Vi vet ju att Ibrâhîm fick en son som en ålderstigen man. Att få en son i en sådan hög ålder medför en ypperlig kärlek till det barnet. Sonen blev äldre och umgicks med fadern, vilket gjorde att han fäste sig än mer vid sonen. Där och då prövade Allâh (ta´âlâ) honom. Han lät honom drömma hur han slaktade sin egen son. Profeters drömmar är ju uppenbarelser. Ibrâhîm berättade för sonen att han drömde hur han slaktade honom och frågade sonen om hans åsikt, inte för att ge honom något val utan för att pröva honom. Sonen visade högsta exempel på underkastelse och underkuvelse och sade till sin fader:

يَا أَبَتِ افْعَلْ مَا تُؤْمَرُ

Fader, gör som du blir befalld!”3

Han bad inte om att inte bli slaktad. Sonen sade så för att visa att också han underkastade sig Allâhs (´azza wa djall) order:

يَا أَبَتِ افْعَلْ مَا تُؤْمَرُ سَتَجِدُنِي إِن شَاء اللَّهُ مِنَ الصَّابِرِينَ

Fader, gör som du blir befalld! Om Allâh vill, skall du se att jag är tålig och uthärdar.”4

Inte heller fastställde han sitt tålamod, utan sade ”Om Allâh vill”. Som Allâh (ta´âlâ) sade:

وَلَا تَقُولَنَّ لِشَيْءٍ إِنِّي فَاعِلٌ ذَلِكَ غَدًا إِلَّا أَن يَشَاء اللَّهُ

SÄG ALDRIG under några omständigheter: ”Detta skall jag göra i morgon” utan ”om Allâh vill”.”5

Fadern och sonen kom överens om att besvara Allâhs påbud. Då fadern lagt sonen med ansiktet mot marken – han lade inte honom på rygg för att slippa se hans ansikte när han slaktade honom – kom räddningen från Allâh (´azza wa djall):

وَنَادَيْنَاهُ أَنْ يَا إِبْرَاهِيمُ قَدْ صَدَّقْتَ الرُّؤْيَا إِنَّا كَذَلِكَ نَجْزِي الْمُحْسِنِينَ

Och Vi ropade till honom: ”Ibrâhîm! Du har redan utfört den befallning som du fick i drömmen!” Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta.”6

Kärleken till sonen, prövningen och den fullkomliga underkastelsen bevisar att Ibrâhîm (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) älskade Allâh mer än vad han älskade sin son. Därför blev Ibrâhîm Allâhs (´azza wa djall) förtrogne (خليل). Allâh gav honom förtrogenhet (الخُلة) som är den högsta sortens kärlek.

Allâhs (ta´âlâ) ord:

وَاتَّخَذَ اللّهُ إِبْرَاهِيمَ خَلِيلاً

Ibrâhîm, som Allâh utvalde till Sin förtrogne.”7

bevisar att Allâh (´azza wa djall) hyser den högsta kärleken till Ibrâhîm (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Det fastställer Allâhs kärlek.

1Muslim (2278).

24:125

337:102

437:102

518:23-24

637:104-105

74:125