Allâhs förbjudna orättvisa

´Allâmah Muhammad bin ´Abdil-´Azîz bin Mâni´ (d. 1385)
Hâshiyah ´alâ al-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 77

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

130 – Allt sker i enlighet med Allâhs (ta´âlâ) vilja, vetskap, beslut och bestämmelse.

131 – Hans vilja överväldigar alla viljor. Hans beslut överväldigar alla styrkor. Han gör vad Han vill och Han är aldrig orättvis.

132 – Han är frånkänd allt ont och all förstörelse, alla defekter och alla brister:

لَا يُسْأَلُ عَمَّا يَفْعَلُ وَهُمْ يُسْأَلُونَ

”Han ställs inte till svars för Hans handlande, men de skall stå till svars.”1

FÖRKLARING

Han (subhânah) har förbjudit Sig själv orättvisa, liksom Han förbjudit Sina slavar orättvisa. Orättvisa innebär felaktig skötsel av saker och ting. Både Qur’ânen och Sunnah fastslår att Allâh (ta´âlâ) förmår att vara orättvis men att Han inte är det. Han (ta´âlâ) sade:

وَمَن يَعْمَلْ مِنَ الصَّالِحَاتِ وَهُوَ مُؤْمِنٌ فَلَا يَخَافُ ظُلْمًا وَلَا هَضْمًا

”Den som levde ett rättskaffens liv och var troende behöver inte frukta någon orättvisa eller reducering.”2

Det vill säga reducerad belöning och bestraffning för någon annans synder. Utav givmildhet och godhet har Han (subhânah) förbjudit Sig själv vara orättvis mot slavarna, trots Hans förmåga att vara det.

121:23

220:112