Allâhs besked avskaffas inte

Shaykh-ul-Islâm Ahmad bin Taymiyyah (d. 728)

al-Hamawiyyah, sid. 49-50

Imâm Abû ´Abdillâh al-Hârith bin Ismâ´îl al-Muhâsibî sade:

“När du vet och övertygas av detta inser du också vad som kan och inte kan abrogeras. Måhända läser du en vers som tillsynes, enligt din uppfattning, abrogerar vissa besked. Ett exempel är Allâhs ord om Farao:

حَتَّى إِذَا أَدْرَكَهُ الْغَرَقُ قَالَ آمَنتُ أَنَّهُ لا إِلِهَ إِلاَّ الَّذِي آمَنَتْ بِهِ بَنُو إِسْرَائِيلَ وَأَنَاْ مِنَ الْمُسْلِمِينَ

”Och när vattenmassorna hotade att dränka honom ropade han: “Jag tror att ingen sann gud finns utom Den som Israels barn tror på, och jag är en av dem som underkastar sig Honom!”1

Han (ta´âlâ) sade också:

وَلَنَبْلُوَنَّكُمْ حَتَّى نَعْلَمَ الْمُجَاهِدِينَ مِنكُمْ وَالصَّابِرِينَ

”Helt visst skall Vi sätta er på prov så att Vi känner de bland er som vill sträva och kämpa och de tålmodiga och uthålliga.”2

Vissa människor menar att Allâh åsyftade att Han ville rädda Farao från Elden eftersom han trodde i samband med drunkningen. De argumenterar också med att Allâh berättar hur Faraos folk, och inte Farao själv, ska straffas när Han säger:

يَقْدُمُ قَوْمَهُ يَوْمَ الْقِيَامَةِ فَأَوْرَدَهُمُ النَّارَ وَبِئْسَ الْوِرْدُ الْمَوْرُودُ

”På Uppståndelsens dag skall han gå före sitt folk och leda dem – till vattningsstället – rakt in i helvetets eld. Det är sannerligen ett uselt vattningsställe, som han leder dem till!”3

وَحَاقَ بِآلِ فِرْعَوْنَ سُوءُ الْعَذَابِ

”Ringen av lidanden slöts kring Faraos anhang.”4

Han sade inte att Farao slöts av lidanden. Detta är dock lögn mot Allâh (ta´âlâ) som sade:

فَأَخَذَهُ اللَّهُ نَكَالَ الْآخِرَةِ وَالْأُولَى

”Och Allâh gav honom hans straff såväl i det kommande livet som i denna värld och gjorde honom till ett varnande exempel.”5

Dessutom sade Han (ta´âlâ):

وَلَقَدْ فَتَنَّا الَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ فَلَيَعْلَمَنَّ اللَّهُ الَّذِينَ صَدَقُوا وَلَيَعْلَمَنَّ الْكَاذِبِينَ

”Men Vi satte deras föregångare på prov; Allâh vet vilka de sanna och uppriktiga är och Han vet vilka som ljuger.”6

Det bekräftar Allâhs (´azza wa djall) nya kunskap om något, inte att Han fick reda på något Han inte brukade veta. Ty det är självklart att den som saknar kunskap om vad han vill göra saknar även förmåga att göra det. Han sade:

أَلَا يَعْلَمُ مَنْ خَلَقَ وَهُوَ اللَّطِيفُ الْخَبِيرُ

”Skulle inte Han, Skaparen, känna det som Han har skapat, Han, den Outgrundlige som genomskådar allt, som är underrättad om allt?”7

Med det sagt betyder Hans ord:

وَلَنَبْلُوَنَّكُمْ حَتَّى نَعْلَمَ الْمُجَاهِدِينَ مِنكُمْ وَالصَّابِرِينَ

”Helt visst skall Vi sätta er på prov så att Vi känner de bland er som vill sträva och kämpa och de tålmodiga och uthålliga.”

att Han vill pröva dem för att se det varvid det beskådade blir känt och befintligt, inte att Han ska veta något obefintligt innan det har varit och något befintligt efter att det har varit såtillvida att Han på en och samma gång vet något obefintligt och befintligt ehuru det inte har existerat.”

Därefter nämnde han ytterligare kunskapsrelaterat tal.

110:90

247:31

311:98

440:45

579:25

629:3

767:14