Allâh talar om Sig själv i plural

Allâh (´azza wa djall) sade:

وَمَا تَكُونُ فِي شَأْنٍ وَمَا تَتْلُو مِنْهُ مِن قُرْآنٍ وَلاَ تَعْمَلُونَ مِنْ عَمَلٍ إِلاَّ كُنَّا عَلَيْكُمْ شُهُودًا

”Vilken fråga din uppmärksamhet än riktas mot och vilka ord du än läser ur Qur’ânen och vilket arbete ni [människor] än ägnar era krafter åt – är Vi vittne till allt [från den stund] då ni griper er an med det.”1

Det vill säga att Vi är med er. Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) talar om Sig själv ibland i plural och ibland i singular. När Han talar om Sig själv i plural är det för att framhäva Sin väldighet och inte någon mångfald. Pronomen som ”Vi” och ”Oss” tyder på väldighet. De används för att en väldighet, och inte någon mångfald, skall framhävas. Exempel på det är just:

إِلاَّ كُنَّا عَلَيْكُمْ شُهُودًا

”… är Vi vittne till allt [från den stund] då ni griper er an med det.”

Det är inte tillåtet att få för sig att det tyder på en mångfald. Det är ett arabiskt talesätt. Till och med en skapelse kan uttala sig på det viset ibland. Det är ett känt arabiskt talesätt.

110:61