Allâh talar inte, säger Satans offer

Imâm Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

Till Satans märkliga konspiration är att han undersöker människan för att veta i fall hon tenderar till djärvhet och mod eller passivitet och svaghet. Om han ser att hon är passiv och svag, kommer han till henne för att försvaga hennes intresse och vilja till det befallda och få henne att se det som besvärligt och ta lätt på att avstå från det. Till sist lämnar hon det helt eller så tar hon lätt på det och slarvar med det…

Vissa hamnade i underdrift och sade att Allâh har aldrig sagt ett ord…”

Somliga dementerar Allâhs tal, liksom Djahmiyyah, Ashâ´irah och deras anhängare. De dementerar Allâhs tal. De säger att Allâh talar inte och att Han istället skapar ett tal i exempelvis Djibrîl, Muhammad och den Bevarade tavlan. Allâh talar alltså inte – fjärran är Allâh från det! Det är en brist i förhållande till Allâh (subhânahu wa ta´âlâ). De beskriver Honom med stumhet. När de hade dyrkat kalven fördömde Allâh dem för det och sade:

أَلَمْ يَرَوْاْ أَنَّهُ لاَ يُكَلِّمُهُمْ وَلاَ يَهْدِيهِمْ سَبِيلاً

Märkte de inte att den varken talade till dem eller gav dem vägledning?”1

Det betyder att det som inte talar kan inte vara en gud. Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) talar, befaller, förbjuder och uppenbarade skrifter. En ängel steg ned med Hans tal till sändebudet och sändebudet förkunnade det vidare till skapelsen. Det är Allâhs (subhânahu wa ta´âlâ) tal; Qur’ânen är Allâhs tal, Tora är Allâhs tal, Evangeliet är Allâhs tal. Han uppenbarade dem för Sina sändebud via ängeln Djibrîl (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Dessa människor förnekar att Allâh talar och menar att det är en budbärare som talar, antingen ett sändebud bland änglarna eller också ett sändebud bland människorna som Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans bröder bland profeterna och sändebuden. Det är en grupp.

En annan grupp säger att allt befintligt tal är Allâhs tal, inklusive hundarnas och åsnornas läten. Överdrift. Dessa bekräftar överdrivet medan de andra förnekar överdrivet. De är alltså två motsatser.

Imâm Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

… medan andra hamnade i överdrift och sade att Han talar hela tiden och att Han fortfarande säger:

يَا إِبْلِيسُ مَا مَنَعَكَ أَن تَسْجُدَ لِمَا خَلَقْتُ بِيَدَيَّ

”Iblîs! Vad avhöll dig från att falla ned inför den som Jag har skapat med Mina händer?”2

اذْهَبْ إِلَى فِرْعَوْنَ إِنَّهُ طَغَى

”Gå till Farao – han har gått för långt i sitt övermod.”34

Allâhs (´azza wa djall) tal är en av Hans handlingar. Hans handlingar uppstår när Han (subhânahu wa ta´âlâ) vill. Hans handlingar är förknippade med Hans vilja. Han talar nämligen inte alltid. Han talar när Han vill och Han talar vad Han vill.

17:148

238:75

379:17

4Ighâthat-ul-Lahfân (1/86).