Allâhs svordom vid Muhammads liv

Allâh (´azza wa djall) sade:

قَالُوا أَوَلَمْ نَنْهَكَ عَنِ الْعَالَمِينَ قَالَ هَؤُلاء بَنَاتِي إِن كُنتُمْ فَاعِلِينَ لَعَمْرُكَ إِنَّهُمْ لَفِي سَكْرَتِهِمْ يَعْمَهُونَ

”De svarade: ”Har vi inte förbjudit dig att lägga dig ut för främlingar?” Han sade: ”Här är mina döttrar, om ni verkligen måste göra något.” Vid ditt liv! I sin upphetsning vet de inte vad de gör.”1

De flesta Qur’ân-tolkarna från Salaf och efterträdarna – faktum är att jag inte känner till att Salaf är oeniga om det – säger att här svär Allâh vid Sitt sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) liv. En av hans största dygder är att Herren (´azza wa djall) svär vid hans liv. Det är inte känt att någon annan har fått denna utmärkelse.

az-Zamakhshârî gick fel väg när han sade att det är änglarna som svär vid Lûts liv. Det finns dock inget som tyder på det. Tvärtom tyder allt på det Salaf förstod och inte Mu´attilah och Mu´tazilah. Ibn ´Abbâs sade:

”Allâh har inte svurit vid någon annan profets liv än hans.”

115:70-72