Allâh förvånas inte som människan

Imâm al-Husayn bin Mas´ûd al-Baghawî (d. 516)

Ma´âlim-ut-Tanzîl (4/24)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

بَلْ عَجِبْتَ وَيَسْخَرُونَ

“Nej! Du häpnar och de hånar och gör narr.”1

Hamzah och al-Kisâ’î läste versen som:

بَلْ عجبتُ وَيَسْخَرُونَ

“Nej! Jag häpnar och de hånar och gör narr.”

Samma läsning delades av Ibn Mas´ûd och Ibn ´Abbâs. Allâhs (´azza wa djall) förvåning är däremot olik människans förvåning, liksom Allâhs (ta´âlâ) ord:

فَيَسْخَرُونَ مِنْهُمْ سَخِرَ اللّهُ مِنْهُمْ

… och de hånar dem och Allâh hånar dem.”2

och:

نَسُواْ اللّهَ فَنَسِيَهُمْ

De glömde Allâh och då glömde Han dem.”3

Människans förvåning är i form av förkastelse och högaktning, medan Allâhs (ta´âlâ) förvåning kan antingen åsyfta förkastning och fördömelse eller också godtycke och nöje. Hadîtherna säger:

Vår Herre förundras över ynglingen som inte är barnslig.”4

och:

Vår Herre förvånas över Sina slavars hopplöshet trots att Hans ändring är nära. Han tittar på er när ni har det svårt och är hopplösa. Han börjar skratta eftersom Han vet att er räddning är nära.”5

137:12

29:79

39:67

4Ahmad (4/151) och Ibn Abî ´Âsîm (571).

5Ibn Mâdjah (181). God enligt al-Albânî i ”as-Sahîhah” (2810).