Allâh fanns när det inte fanns någon plats

Publicerad: 2010-01-27
Talare: Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)
Källa: Silsilat-ul-Hudâ wan-Nûr (333)

 

Fråga: Vad är domen för att säga ”Allâh fanns när det inte fanns någon plats”?

Svar: Liknande förnekelse härrör ofta från retorikerna oavsett om de förnekar platsen eller bekräftar den. Att förneka platsen är som att bekräfta den. Att förneka Allâhs riktning är som att bekräfta den. Det finns många liknande exempel.

Det är inte tillåtet att fördöma något av dessa uttryck förrän man vet varför de antingen förnekas eller också bekräftas.

Syftet med uttrycket ”Allâh fanns när det inte fanns någon plats” kan vara att bekräfta att Allâh är den Förste utmed hadîthen:

”Allâh fanns när inget annat fanns med Honom.”

Det vill säga när ingen annan skapelse fanns med Honom. Det råder inga tvivel om att plats (Makân) blev till med Allâhs (ta´âlâ) ord:

إِنَّمَا أَمْرُهُ إِذَا أَرَادَ شَيْئًا أَنْ يَقُولَ لَهُ كُنْ فَيَكُونُ

”Om Han vill att något skall vara säger Han endast till det: ”Var!” – och det är.” (36:82)

Om Allâh fanns när inget annat fanns med Honom och sedan sade till Tronen ”Var!” och den blev, betyder det att Allâh fanns när ingen plats fanns och att Han inte är i behov av skapelsen.

Och om syftet motstrider religionen på grund av missförstånd av bevisen som definitivt bevisar Allâhs höghet och att det betyder att vi har bekräftat en plats åt Allâh, anses förnekelsen vara falsk till skillnad från den föregående bekräftelsen. Det är en stor skillnad mellan dem båda.

När Allâh skapade skapelsen, blev platsen till. Allâh är inte behov av tid och plats. Det fordrar inte alls att Allâh är på en plats när samtliga Ahl-us-Sunnah bekräftar Allâhs höghet och säger i sin Sudjûd:

”Fri är min Herre, den Högste, från brister.”

Sålunda klargörs det att det inte är tillåtet att bekräfta eller förneka ett uttryck som inte har nämnts av Allâh och Hans sändebud. I detta fall ber vi om talarens syfte. Om hans syfte stämmer överens med religionen, säger vi att Allâh har en plats utmed denna betydelse. Och om hans syfte skiljer sig från religionen, säger vi att Allâh inte alls har en plats. Vi använder oss emellertid inte av dessa termer. De har varken nämnts i Qur’ânen eller Sunnah.

Fråga: De säger:

”Allâh fanns när det inte fanns någon plats och Han är där Han var innan.”

De nämner liknande fraser och tillskriver dem Abû Bakr as-Siddîq (radhiya Allâhu ´anh).

Svar: Svaret är detsamma. Om de menar att Han inte är i behov av Sin skapelse, anses de ha rätt.

Och om de menar, vilket de också gör, att Allâh inte är ovanför Sin tron, anses de ha felat två gånger då Allâh säger:

”Därefter reste Han sig över tronen.”

Det första felet ligger i att de avser en betydelse som motstrider religionen. Det andra felet ligger att de har bifogat en obehörig mening till den föregående hadîthen:

”Allâh fanns när inget annat fanns med Honom.”

Därefter lade de till ett tillägg som har en falsk berättarkedja och betydelse. Vad gäller berättarkedjan, så finns den inte alls i Hadîth-böckerna. Vad gäller betydelsen, så är även den falsk utmed det nekande sättet.