Allâh existerar även utanför våra tankar

Det råder inga tvivel om att när Allâh (subhânah) skapade skapelsen, så skapade Han inte den i Sin essens. Han är trots allt den Ene, som inte är i behov av något och som allting är i behov av, Han har inte avlat och Han är inte avlad. Alltså måste Han ha skapat den utanför Sin essens. Om Han (subhânah) inte hade varit uppe med Sin essens, upprätthållen av Sig själv och distanserad från Sin skapelse, så hade Han varit rena motsatsen, nämligen nere, vilket är absolut nedrigt då Iblîs och hans anhängare och soldater huserar där.

Om de säger att de inte alls medger att Han kan vara uppe så att de tvingas säga att Han istället är nere, sägs det till dem att ett sådant resonemang innebär att Han i själva verket inte finns. När ni medger att Han är en essens som upprätthålls av Sig själv, distanserad från skapelsen, befintlig därute och inte bara i tankarna – Han är absolut även utanför tankarna – och sedan förnekar detta, så förnekar ni tvivelsutan en självklarhet. Alla kloka människor säger att någon som är på det viset är antingen innanför skapelsen eller också utanför skapelsen. Det finns ingen som argumenterar för den teorin utan att kunskapen om Hans distansering är klarare och tydligare. Om högheten är en fullkomlig egenskap som varken är nedsatt eller ens fordrar nedsättning eller något annat förbjudet och går varken emot Qur’ânen, Sunnah eller samstämmigheten, så är det ren falskhet och omöjlighet att förneka den. Ingen föreskrift har någonsin kommit med den teorin. Vad skall då sägas om erkännandet av Hans existens, bekräftelsen av Hans sändebud och tron på Hans skrift och Hans sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) budskap endast är korrekta med den dogmen? Vad skall då sägas om även sunda intellekt, raka läggningar och gällande texter i Qur’ânen och Sunnah medger Allâhs höghet över skapelsen?