Allâh bönhör inte sådana böner

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (2/534)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَلَوْ يُعَجِّلُ اللّهُ لِلنَّاسِ الشَّرَّ اسْتِعْجَالَهُم بِالْخَيْرِ لَقُضِيَ إِلَيْهِمْ أَجَلُهُمْ فَنَذَرُ الَّذِينَ لاَ يَرْجُونَ لِقَاءنَا فِي طُغْيَانِهِمْ يَعْمَهُونَ

“OM ALLÂH lät människor drabbas av det onda lika snabbt som de hoppas på det goda, skulle deras tid helt visst vara ute. Men Vi låter dem som inte ser fram mot mötet med Oss vara i sitt trotsiga övermod, snubblande än hit än dit i blindo.”1

Allâh (ta´âlâ) talar om Sin ömhet och vänlighet mot Sina slavar då Han låter bli att bönhöra deras böner mot sig själva, sina egendomar och sina barn i outhärdliga och ilskna situationer. Ty Han vet att de inte har onda uppsåt varför Han vänligt och barmhärtigt låter bli att bönhöra dem när de befinner sig i det tillståndet, till skillnad från när de ber väl för sig själva, sina egendomar eller sina barn.

110:11