Allâh blir inte uttråkad förrän vi blir uttråkade

al-Bukhârî sade:

43 – Muhammad bin al-Muthannâ berättade för oss: Yahyâ berättade för oss, från Hishâm: min fader underrättade mig, från ´Â’ishah som berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kom till henne medan en kvinna var hos henne. Hon sade:

”Hon berättar om sin bön.” Han sade: ”Sluta! Gör det ni klarar av. Jag svär vid Allâh att Allâh inte blir uttråkad förrän ni blir uttråkade.” Han älskade mest det personen gjorde permanent.”

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Jag svär vid Allâh att Allâh inte blir uttråkad förrän ni blir uttråkade.”

Vissa människor tycker att den meningen är problematisk. Blir Allâh uttråkad? Svaret är enkelt. Sade sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att Han blir uttråkad? Sade han att Allâh blir uttråkad om vi blir uttråkade? Nej, det gjorde han inte.

Och om han hade sagt det skulle vi svarat på ett annat sätt, nämligen att Allâhs uttråkning inte är som vår uttråkning. Vi blir uttråkade, frustrerade och besvärade. Men Allâhs uttråkning berörs inte av dessa brister. Den är som vreden. När vi blir arga är vi kapabla till att göra mycket. I det skedet kan mannen skilja sig från sin hustru, frigöra sina slavar, skänka sina pengar i stiftelse och annat på grund av sin vrede. Det är ju en dåraktigt reaktion. Men när Allâh blir arg gör Han endast det som fordras av visheten. Allâhs vrede är alltså inte som vår vrede. Detsamma kan sägas om Allâhs uttråkning om hadîthen verkligen hade bekräftat uttråkningen. I så fall liknar inte Hans uttråkning vår uttråkning. Det är rentav en uttråkning som endast tillkommer Allâh.