´Allâmah Muhammad bin ´Abdil-´Azîz bin Mâni´ (d. 1385)
Hâshiyah ´alâ al-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 47-48

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

73 – Tronen och fotpallen är sanna.

74 – Dock är Han inte i behov av tronen eller någonting annat.

75 – Han omfattar allting och Han är ovanför det. Han har inte låtit Sin skapelse omfatta.

76 – Vi anser att Allâh har tagit Ibrâhîm till Sin förtrogne vän och att Han talade med Mûsâ ett verkligt tal. Vi tror på det, bekräftar det och underkastar oss det.

77 – Vi betror änglarna, profeterna och de till sändebuden nedsända skrifterna. Vi vittnar att de var överensstämmande med den klara sanningen.

FÖRKLARING

Efter att författaren hade nämnt tronen och fotpallen, som är framför tronen, underströk han att Allâh (subhânah) inte är i behov av tronen eller någonting annat. Allâh (ta´âlâ) sade:

لِلَّهِ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ  إِنَّ اللَّهَ هُوَ الْغَنِيُّ الْحَمِيدُ

”Allâh tillhör allt i himlarna och på jorden. Allâh är Den som är Sig själv nog, Den som allt lov och pris tillkommer.”1

Han sade så för att klargöra att Han skapade tronen för att resa Sig över den och inte för att Han behöver den. Däri har Han handlat utmed en vishet.

Håll fast vid din kunskap att Allâh reste Sig över tronen efter att ha skapat himlarna och jorden. Allâh (ta´âlâ) sade:

إِنَّ رَبَّكُمُ اللّهُ الَّذِي خَلَقَ السَّمَاوَاتِ وَالأَرْضَ فِي سِتَّةِ أَيَّامٍ ثُمَّ اسْتَوَى عَلَى الْعَرْشِ

”Er Herre är förvisso Allâh som skapade himlarna och jorden under sex dagar. Därefter rester Han Sig över tronen.”2

Därefter (ثم) står för en ordningsföljd och inte bara en konjunktion. Som poeten sade:

Han bestämde Sin skapelse, därefter reste Han sig över sin tron

det finns inte en plats på jorden som undkommer Hans kunskap

Enligt det arabiska språk som Qur’ânen uppenbarades på betyder ordet (الإستواء) höghet, resning, behärskning och stigning. Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

De har fyra förklaringar till det

som den svingande riddaren förfogar över

Behärskning, höghet, resning

ingen dementerar det

Den fjärde är stigning –

Abû ´Ubaydah, följeslagare till ash-Shaybânî

valde den tolkningen

Han var kunnigare om Qur’ânen än en Djahmî

En Ash´arî tolkar resningen som erövring – en lögn

Judarnas (ن) och Djahmiyyahs (ل)

är två tillägg i tronens Herres uppenbarelse3