Alla har rätt till bra mat i islam

Imâm al-Husayn bin Mas´ûd al-Baghawî (d. 516)

Ma´âlim-ut-Tanzîl (4/428)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَيُطْعِمُونَ الطَّعَامَ عَلَى حُبِّهِ مِسْكِينًا وَيَتِيمًا وَأَسِيرًا إِنَّمَا نُطْعِمُكُمْ لِوَجْهِ اللَّهِ لَا نُرِيدُ مِنكُمْ جَزَاء وَلَا شُكُورًا

”… de som ger den fattige, den faderlöse och fången att äta – oavsett deras eget behov och det pris de sätter: “Det är för Allâhs skull vi ger er att äta och vi väntar ingen gengåva och inget tack från er.”1

Det vill säga även om de själva älskar maten, frestas av maten och behöver maten, och även om maten är knapp. De ger till fattiga som är panka, barn som saknar fäder och fångar. Mudjâhid, Sa´îd bin Djubayr och ´Atâ’ sade:

”Det vill säga muslimska fångar.”

Qatâdah sade:

”Allâh befallde ledarna att behandla fångarna väl. På den tiden var fångarna avgudadyrkare.”

En tredje teori är att fångar åsyftar slavar. En fjärde menar att den åsyftar kvinnor. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Ta väl hand om kvinnorna. De är fångar hos er.”2

De lärde är oense om anledningen bakom versens uppenbarelse. Muqâtil sade:

”Den uppenbarades kring en Hjälpare som en dag gav mat till en fattig, ett faderlöst barn och en fånge.”

Det rapporteras att Mudjâhid och ´Atâ’ berättade att Ibn ´Abbâs sade:

”Den uppenbarades kring ´Alî bin Abî Tâlib som gjorde ett veterelaterat arbete hos en jude. Då han fick sitt vete, malde han en tredjedel av vilken de skulle äta. När vetet var klar, kom en fattig tiggare varvid de gav honom att äta. Därefter gjorde han samma sak av en andra tredjedel varpå ett faderlöst barn kom och tiggde – även honom gav de mat till. Sedan gjorde han samma sak med den sista tredjedelen varvid en hednisk fånge kom och tiggde – även honom gav de mat till. Så såg deras dag ut.”

Denna åsikt delade även al-Hasan och Qatâdah, nämligen att fången är avgudadyrkare. Det bevisar att det är bra och belönande att ge mat till fångar om de så skulle vara avgudadyrkare.

إِنَّمَا نُطْعِمُكُمْ لِوَجْهِ اللَّهِ لَا نُرِيدُ مِنكُمْ جَزَاء وَلَا شُكُورًا

“Det är för Allâhs skull vi ger er att äta och vi väntar ingen gengåva och inget tack från er.”

Mudjâhid och Sa´îd bin Djubayr sade:

”De säger det inte högt, utan det är något som Allâh vet finns i deras hjärtan. Till följd därav berömmer Han dem.”

176:8-9

2Ibn Mâdjah (1851).