Alla är ångerfulla när de har dött

Imâm Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

”Om slaven har allt i hela världen och upplever all dess sötma och njutning men ingen kärlek till Allâh, ingen längtan efter Honom och ingen bekvämlighet med Honom, så är det som att han inte har upplevt någon njutning, lycka eller glädje alls. Hjärtat som saknar allt det kommer bara att straffas av allt som det har fått och upplevt. Han kommer att straffas med det som han en gång njöt av. Straffet kommer att ske på två sätt:

Det första: Han kommer att gå miste om det han njöt av trots att han är så otroligt fäst vid det.

Det andra: Han kommer att gå miste om något som är bättre, nyttigare och framför allt evigare.”1

وَحِيلَ بَيْنَهُمْ وَبَيْنَ مَا يَشْتَهُونَ كَمَا فُعِلَ بِأَشْيَاعِهِم مِّن قَبْلُ إِنَّهُمْ كَانُوا فِي شَكٍّ مُّرِيبٍ

”Och vägen till sina önskningars mål kommer de att finna stängd, såsom fallet var med deras likasinnade föregångare, därför att de inte [kunde frigöra sig från] sina tvivel och sina misstankar.”2

Till följd därav är han ångerfull när han dör:

حَتَّى إِذَا جَاء أَحَدَهُمُ الْمَوْتُ قَالَ رَبِّ ارْجِعُونِ لَعَلِّي أَعْمَلُ صَالِحًا فِيمَا تَرَكْتُ

”… till dess att han känner dödens närhet. Då säger han: ”Herre! Låt mig få återvända, ja, låt mig få återvända [till livet] så att jag får göra rätt, där jag [förut] försummade det!”3

Ingen känner dödens närhet utan att han ångrar sig. Det spelar ingen roll om han är troende eller otrogen. Å ena sidan kommer den troende att ångra sig för att inte ha gjort mer goda handlingar. Å andra sidan kommer den otrogne att ångra sig för att ha insett sitt straff i form av Elden. Följaktligen säger han:

حَتَّى إِذَا جَاء أَحَدَهُمُ الْمَوْتُ قَالَ رَبِّ ارْجِعُونِ لَعَلِّي أَعْمَلُ صَالِحًا فِيمَا تَرَكْتُ

”… till dess att han känner dödens närhet. Då säger han: ”Herre! Låt mig få återvända, ja, låt mig få återvända [till livet] så att jag får göra rätt, där jag [förut] försummade det!”

1Ighâthat-ul-Lahfân (1/52).

234:54

323:99-100