All välgörenhet är givande

Allâh (´azza wa djall) sade:

وَمَثَلُ الَّذِينَ يُنفِقُونَ أَمْوَالَهُمُ ابْتِغَاء مَرْضَاتِ اللّهِ وَتَثْبِيتًا مِّنْ أَنفُسِهِمْ كَمَثَلِ جَنَّةٍ بِرَبْوَةٍ أَصَابَهَا وَابِلٌ فَآتَتْ أُكُلَهَا ضِعْفَيْنِ فَإِن لَّمْ يُصِبْهَا وَابِلٌ فَطَلٌّ وَاللّهُ بِمَا تَعْمَلُونَ بَصِيرٌ

”Men de som ger av vad de äger för att vinna Allâhs välbehag och för att stärka sin själ kan liknas vid en trädgård, anlagd på en kulle, som om ett slagregn drabbar den ger dubbel skörd och om den undgår slagregn blir det milt duggregn. Allâh ser vad ni gör.”1

Versen betyder att dessa rena människors välgörenhet består hos Allâh i alla fall. Det spelar ingen roll att de varierar. Möjligtvis kan liknelsen åsyfta välgörenhetens storleks förhållande till en trädgård sett till det myckna respektive knappa regnet som faller över den. Såsom trädgården ger dubbel skörd oavsett om den får mycket eller knappt regn, medför också deras uppriktiga välgörenhet renad och adderad belöning oavsett om välgörenheten är mycken eller liten.

12:265