Algeriskt blod på Hizbiyyûns händer

Shaykh Djamâl bin Furayhân al-Hârithî

al-Adjwibah al-Mufîdah ´an As’ilat-il-Manâhidj al-Djadîdah, sid. 233

Dessa och deras jämlikar avvisas starkt av ´Allâmah och Shaykh Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (rahimahullâh) som sade:

Under tre års tid har många algeriska muslimer stupat på grund av detta kaos. Vår plikt är att råda bäst vi kan. Numera vet ni att dessa åtgärder gagnar varken föreskriften eller förbättringen överhuvudtaget. Vi stödjer varken demonstrationer, protester eller något liknande. Vi stödjer dem inte alls. Det går faktiskt att förbättra tillstånd på andra sätt. Men här måste det finnas dolda fingrar med i spelet, antingen inrikes eller också utrikes, som försöker sprida liknande händelseutvecklingar.”1

Anses inte dessa individers tal vara dolda fingrar? Lägg märke till att Shaykh Ibn ´Uthaymîns (rahimahullâh) utslag kom efter de omnämnda individernas stöd och uppvigling. De visade sitt stöd till demonstrationerna i Algeriet 1411 – och vi har ingen som helst kännedom om att de har tagit tillbaka sina uttalanden på något som helst sätt.

Vem förstår sig bättre på nutida frågor? De upphetsade uppviglarna eller de djupt lärda männen? Vad ska dessa individer ta sig till på Domedagen när människor ber Allâh om vedergällning mot dem? De kommer ju att lastas för alla som påverkats av deras uttalanden och rättat sig efter deras utslag. Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Och den som kallar till en villfarelse får samma synd som den som tar efter honom utan att någons synd sjunker något.”2

1Tidsskriften “al-Muslimûn” (540), 1416-01-11, med en viss förkortad omskrivning.

2Muslim (6745).