al-Qaradhâwî om kärleken till de otrogna

Författaren sade på sidan 47:

”Det har föreskrivits åt oss att ha kärlek till dem – judar och kristna – genom att ge dem auktoritet, förbund och goda relationer. ”

Därefter ställde han frågan:

”Hur kan man uppnå lojalitet, kärlek och goda relationer med ickemuslimerna, när Qur’ânen själv förbjuder att man har kärlek till de otrogna samt ta dem till vänner och förbundspakter?”

Därefter svarade han på frågan och sade att dessa verser som förbjuder kärlek till ickemuslimerna gäller inte helt och hållet och omfattar inte heller samtliga judar, kristna och resten av ickemuslimer. Om de skulle förstås på ett sådant sätt, hade de motstridit de andra verserna som föreskriver kärlek till goda människor, oavsett vilken religion de tillhör. Därefter sade han:

”Dessa verser – d v s de som förbjuder kärlek till ickemuslimerna – uppenbarades om dem som var fientliga mot islam och stred mot muslimerna.”

Våra kommentarer till den ädla författaren består av punkter:

Den första:

De verser i kapitlet ’al-Mumtahinah’ som nämner att man har goda förbindelser med vissa otrogna är enligt vissa Qur’ân-tolkare avskaffad. Imâm al-Qurtubî sade i sin Tafsîr:

”Denna vers är en tillåtelse från Allâh (ta´âlâ) att ha förbindelser med dem som inte är fientliga mot de troende och inte strider mot dem. Ibn Zayd sade:

”Detta gällde i början av islam då det handlade om fred och ingen krigsföring. Därefter avskaffades den.”

Qatâdah sade:

”Den avskaffades av:

”Bekriga avgudadyrkarna, var ni än träffar på dem.”” (9:5)

Det har även sagts att denna dom gällde under fredsavtalet. Då fredsavtalet upphörde efter att Makkah hade erövrats, avskaffades domen medan skriften fortfarande läses.” (Tafsîr al-Qurtubî)

Ibn Djarîr (at-Tabarî) (rahimahullâh) sade:

“Denna vers gäller enbart de troende som inte hade utvandrat.” (Tafsîr at-Tabarî)

Den andra:

Byggt på att versen i ‘al-Mumtahinah’ inte är specifik för de troende som inte utvandrade, är den tom på det som författaren påstår, nämligen att det är tillåtet att ha kärlek till Kuffâr. Istället är det enbart tillåtet att ha en förbindelse och god behandling med en viss typ av otrogna och detta är som en bonus för deras uppträdanden. Detta fordrar inte att man har kärlek till dem. Hâfidh Ibn Hadjar sade i ’Fath-ul-Bârî’ (5/233):

”God behandling fordrar inte den förbjudna kärleken som nämns i Hans ord:

”Du kan inte finna människor som tror på Allâh och den Yttersta dagen och som söker vänskap med dem som trotsar Allâh och Hans sändebud.” (58:22)

Denna vers är allmän och omfatta den som strider och inte strider (mot muslimerna) och Allâh vet bättre.”

Liknande skildring gav ash-Shawkânî i ’Nayl-ul-Awtâr’ (6/4). Med detta upphör – in shâ’ Allâh – tvivlet som författaren nämnde.