al-Ikhwân al-Muslimûns arv

Fråga: Jag läste vad Shaykh Yûsuf al-Qaradhâwî säger om frågor som orsakar oenighet. Han säger att allt som orsakar oenighet skall undvikas ehuru det handlar om trosläran. Han argumenterar med berättelsen om Mûsâ och Hârûn (sallâ Allâhu ´alayhimâ wa sallam) då Hârûn lät bli att fördömda israeliterna för att ha dyrkat kalven därför att:

إِنِّي خَشِيتُ أَن تَقُولَ فَرَّقْتَ بَيْنَ بَنِي إِسْرَائِيلَ وَلَمْ تَرْقُبْ قَوْلِي

”Jag var orolig att du skulle förebrå mig att ha vållat splittring bland Israels barn i strid med din föreskrift.”1

Hur avvisar ni hans farliga uttalande? Mannen har anhängare och många som tycker om honom. Han är en av dem som blandar gift i honung. Jag jämförde hans böcker med al-Ghazâlîs böcker och insåg att de är värre än al-Ghazâlîs böcker.

Svar: De är ju kollegor. Dock tror jag inte att det är någon ny åsikt. Den åsikten ärver al-Ikhwân al-Muslimûn från varandra. Jag har vid flera tillfällen nämnt min träff med al-Ikhwân al-Muslimûns ledare i Irak. Han var en vältalig och storväxt predikant. Liksom många andra predikanter från al-Ikhwân al-Muslimûns så kan de påverka publiken. En man vid namnet Hasan at-Taffî arbetade i biblioteket vid det islamiska universitetet när jag undervisade där. Det är mer än trettio år sedan. Han bjöd mig och några bröder på kvällsmat i sitt hem som låg inom universitetets område. Med oss fanns Shaykh ´Umar al-Ashqar som gick med i al-Ikhwân al-Muslimûn. Vi var i ett stort rum fullt med våra bröder. Jag fick sitta precis vid dörren. Så fort någon kom in satte han sig ned. Den omnämnde Shaykhen kom in. Han ser sig själv som Salafî. Han har en bok om bönen. Han kom in, hälsade och skakade hand med alla. Det är knappt någon av oss som gör det. Jag lade märke till hur hans ansikte ändrades. Till sist kom han till mig. Jag märkte hur han tog illa upp för att våra bröder bara sträckte fram händerna. Jag sade till honom att i Shâm säger vi att man är dyrbar även om man inte ställer sig upp för personen. Han exploderade. Han kunde inte tro sina öron. Han började prata på liknande sätt:

”Just nu lever vi bland olika former av otro som Ba´th-partiet, ateister… Vi måste lämna frågorna som det finns olikheter i.”

Han var ju en predikant och jag har erfarenhet av att predikanter ytterst sällan har flera bra egenskaper däribland kunskap och skickligt debatterande. Han kan predika, men inte debattera. Han började med sin retorik så att de svaga skulle påverkas av hans tal. Jag sade till honom att det är mycket farligt att undvika frågorna som det finns delade åsikter om. Du vet ju att delade åsikter finns inte bara inom förgreningsfrågorna; de finns även inom fundamenten och inom självaste Tawhîd. Jag berättade för honom hur det finns en man i Damaskus vid namnet Shaykh Muhammad al-Maghribî som är Shaykh för Shâdhiliyyahs orden. Han skrev en bok med en fin rubrik: ”Lâ ilâha illâ Allâh”. När du läser boken ser du hur han förklarar trosbekännelsen i form av Tawhîd-ur-Rubûbiyyah – det finns ingen Herre utom Allâh. Jag sade till honom att det till och med finns delade åsikter om trosbekännelsen. Om du säger att vi skall lämna alla frågor som det finns delade åsikter om så betyder det att vi inte skall studera Tawhîd. Då sade han:

”Ja! Vi nöjer oss med att de bara säger att det inte finns någon sann gud utom Allâh.”

Detta är poängen. Är det med dessa som bara uttalar trosbekännelsen som du vill bekriga kommunisterna, Ba´th-partiet, ateister och andra? Om de ändå förstod trosbekännelsen som hedningarna. Hedningarna förstod men hädade, medan dessa är okunniga och har en blind tro. Det är alltså inget konstigt.

120:94