al-Ghazâlî kände inte Salafs dogm

Abû Hâmid nämnde i ”al-Ihyâ’” dessa tolkande filosofers dogm och sade att de föll i överdriven tolkning medan Hanâbilah föll i överdriven tröghet. Han tillskrev Ahmad saker och ting som han inte hade sagt. Han visste varken vad Ahmad eller någon annan från Salaf sade i sakfrågan eller ens vad som stod i Qur’ânen och Sunnah gällande den.

Han hade hört någon som associerar sig med Hanâbilah säga vad vissa bland dem, eller andra som Mâlikiyyah och Shâfi´iyyah, säger om bokstäverna, rösten och andra egenskaper däribland att Qur’ân-läsarnas hörbara röster är eviga, att Han stiger ned till den nedersta himlen och lämnar tronen så att vissa skapelser hamnar ovanför Honom medan andra förblir under Honom och andra felaktiga teorier. Det finns inte en grupp utan att någon som tillskriver sig den säger något som är uppenbart osunt. Det är dessa åsikter som sparas av folk som varnar för dem och belackar dem för.