al-Ghazâlî fastnade i filosofin

Imâm Abû Hâmid Muhammad bin Muhammad bin Muhammad al-Ghazâlî at-Tûsî dog 505. Han var filosofernas och skolastikernas ledare på sin tid. Hans böcker, framför allt de tidigare, är fulla av skolastikernas och filosofernas bevis och belägg. Han rättade sig efter deras väg och mönster.

Muhaddithûn och Ahl-us-Sunnah som prioriterar Qur’ânen och Sunnah framför intellektet förtalar hans tal däri han avviker från bevisen i Qur’ânen och Sunnah, något al-Khifâdjî tog upp i sin bok ”Nasîm-ur-Riyâdh” i samband med al-Ghazâlîs biografi. Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade:

”Hans tillstånd inom Hadîth är blandat. Därför nämner han många påhittade hadîther i sina böcker. Han nämner ofta filosofiska citat i sina böcker. Trots att hans kollega Abû Bakr bin al-´Arabî högaktade honom stort sade han om honom:

”Vår Shaykh Abû Hâmid gick in djupt i filosofin. När han väl ville gå ut ur den, misslyckades han.”

Hans böcker ”at-Tahâfut” och ”al-Ihyâ’” tycks dock säga motsatsen.”

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah sade:

”al-Ghazâlîs tal består av filosofi på grund av Ibn Sînâs bok ”ash-Shifâ’”, boken ”Rasâ’il Ikhwân-is-Safâ” och Abû Hayyân at-Tawhîdîs ord. Mu´tazilahs dogm är liten eller kanske till och med obefintlig i hans skrifter. Det mesta i ”al-Ihyâ’” är bra. Den består däremot av fyra osunda ämnen: filosofi, skolastik, Sûfiyyahs dumheter och påhittade hadîther.”