Fråga: Vissa författare citerar honom – dvs. Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah – oprecist och säger att Shaykhen säger att den som tillber statyer och gravar kan ursäktas och att de kanske gör så utav Idjtihâd. De har citerar honom oklart.

Svar: De ursäktas inte eftersom de kan lära sig, fråga och veta. Det är de som är försumliga. Qur’ânen och Sunnah förbjuder klart och tydligt att någon annan än Allâh tillbes och annat avguderi. Det där gäller om det inte finns något klart bevis och beviset kan både betyda det ena och det andra. Men nu är beviset klart för att avguderi och bön till andra än Allâh är förbjudna. Hur kan man säga att de ursäktas?

Fråga: Det finns alltså ingen okunnighet som upphäver ursäkten?

Svar: Om de hade velat lära sig hade de gjort det. De lär sig för att de vänder kunskapen ryggen. Därför ursäktas de inte.

Den som ursäktas är den okunnige som inte kan lära sig för att han är avskärmad. Det finns ingen lärd hos honom. Han har inte fått reda på något och inte hört något från Qur’ânen och Sunnah. Den kan ursäktas till dess att det klargörs för honom:

وَمَا كَانَ اللّهُ لِيُضِلَّ قَوْمًا بَعْدَ إِذْ هَدَاهُمْ حَتَّى يُبَيِّنَ لَهُم مَّا يَتَّقُونَ

”Allâh låter inte de människor som Han har kallat [till trons väg] gå vilse, förrän Han har klargjort för dem vad de bör avhålla sig från.”¹

وَمَا كُنَّا مُعَذِّبِينَ حَتَّى نَبْعَثَ رَسُولاً

”Vi straffar inte [ett folk] förrän Vi sänt sändebud [till dem].”²

Dessa har dock fått ett sändebud av Allâh som har klargjort för dem vad de bör avhålla sig från. Trots det har de inte sökt efter det. De har struntat i det och förblivit utmed sina förfäders och jämlikars onda och vilsna tillstånd. Ursäktas de? De har ingen ursäkt