al-Fawzân om al-´Utbî-berättelsen

Publicerad: 2012-11-10
Författare: ´Allâmah Sâlih bin Fawzân al-Fawzân
Källa: al-Bayân li Akhtâ’ Ba´dh-il-Kuttâb, sid. 303-304

 

Dr Ahmad Djamâl al-´Umarî bevisade besöket till profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) grav med Allâhs (ta´âlâ) ord:

وَلَوْ أَنَّهُمْ إِذ ظَّلَمُواْ أَنفُسَهُمْ جَآؤُوكَ فَاسْتَغْفَرُواْ اللّهَ وَاسْتَغْفَرَ لَهُمُ الرَّسُولُ لَوَجَدُواْ اللّهَ تَوَّابًا رَّحِيمًا

”Men om de kom till dig efter att de hade gjort sig själva orätt med sin synd för att be om Allâhs förlåtelse, och om sändebudet bad om förlåtelse för dem skulle de finna att Allâh i Sin barmhärtighet tar emot den ångerfulles ånger.”1

Likaså bevisade han det med sagan från al-´Utbî om att en beduin kom till profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) grav och sade:

”Fred med dig, Allâhs sändebud! Jag hörde Allâh säga:

وَلَوْ أَنَّهُمْ إِذ ظَّلَمُواْ أَنفُسَهُمْ جَآؤُوكَ فَاسْتَغْفَرُواْ اللّهَ وَاسْتَغْفَرَ لَهُمُ الرَّسُولُ لَوَجَدُواْ اللّهَ تَوَّابًا رَّحِيمًا

”Men om de kom till dig efter att de hade gjort sig själva orätt med sin synd för att be om Allâhs förlåtelse, och om sändebudet bad om förlåtelse för dem skulle de finna att Allâh i Sin barmhärtighet tar emot den ångerfulles ånger.”2

Och så vidare.

Vad gäller versen, bevisar den inte alls att det är föreskrivet att besöka graven. Versen handlar om att gå till honom när han levde på grund av följande anledningar:

Den första: Allâh sade:

 جَآؤُوكَ

”Men om de kom till dig…”

Han sade inte ”om de kom till din grav…”. Om en person skulle säga till en annan att komma till honom för att få en sak eller liknande, hade ingen förstått att man går till hans grav efter hans död. Från hans ord förstår man att det skall gås till honom under tiden som han lever.

Den andra: Allâh sade:

وَاسْتَغْفَرَ لَهُمُ الرَّسُولُ

”… och om sändebudet bad om förlåtelse för dem…”

Sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bön om förlåtelse gällde endast när han levde och inte efter hans död. Den döde kan inte be om förlåtelse för någon eftersom det är en handling och den dödes handlingar har upphört. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”När människan dör upphör hennes handling…”

Den tredje: Följeslagarna hade inte denna förståelse. De gick inte till profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) grav för att be honom be om förlåtelse för dem. När det rådde torka gick de inte till hans grav för att be honom be Allâh om regn. De gick till hans farbror al-´Abbâs och bad honom be Allâh om regn. Berättelsen är känd. De lämnade den bäste för någon som är under honom för att de visste att det inte är föreskrivet att be den döde om bön.

Angående al-´Utbîs saga och beduinens handling, utgör de inget giltigt bevis. Sharî´ah-baserade domar fastställs inte med sagor, berättelser och drömmar. De fastställs med de autentiska bevisen i Qur’ânen och Sunnah. Beduinens handling stämmer inte överens med versens bevisning. Ty Allâh sade:

 جَآؤُوكَ

”Men om de kom till dig…”

Han sade inte:

”Men om de kom till din grav…”

Handlingen avviker också från följeslagarnas och deras efterföljares metodik. Ingen av dem gick till profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) grav för att be om bön och medling, vilket den här beduinen gjorde. Om följeslagarna hade förstått från versen att man skall göra det, skulle de ha gjort det direkt.

1 4:65

2 4:65