al-Bûtîs förhållande till Allâhs egenskaper

På sidan 114 säger al-Bûtî följande:

”Motsatsen av förnekelse är antropomorfism eller liknelse och går ut på att verserna förstås ordagrant. Från handen förstår man kroppsdelen som Allâh har gett oss. Från resningen förstår man det som sker när någon av oss sitter på en stol. Från ankomsten förstår man en rörelse som tyder på en begränsning och så vidare.”

Först och främst måste verserna förstås ordagrant. Det är just det som är Allâhs syfte. Att det sedan finns människor som har en dålig förståelse, så ligger problemet i deras felaktiga förståelse. Det han har förstått är inte alls versernas ordagranna skildring:

Hur många kritiserar inte en korrekt åsikt
när sjukdomen egentligen ligger i deras sjuka förståelse?

För det andra tyder verserna på att egenskaperna verkligen är Allâhs. Han har en verklig hand som endast passar Honom och den liknar inte skapelsens hand.

Likaså beskrivs Han med en verklig resning som har förklarats av Salafs, Sunnahs och det arabiska språkets imamer som upphöjning och bestigning. Alla dessa betydelser är endast lämpade efter Allâh. De är inte alls som skapelsens upphöjning och bestigning. Fjärran är Allâh från det!

Detsamma gäller ankomsten. Det är en verklig ankomst utmed det arabiska språket. Detsamma gäller ankomsten som har nämnts i andra verser. Det betyder inte alls att de liknar skapelsens ankomst och framkomst.

Vad gäller ord som kroppsdel och begränsning, så är de generella uttryck som varken har nekats eller bekräftats i förhållande till Allâh (ta´âlâ).