al-Bukhârîs fantastiska ”al-Musnad as-Sahîh”

´Allâmah Rabî´ bin Hâdî al-Madkhalî

al-Idjâbât al-Djaliyyah ´an-il-Qadâyâ al-Manhadjiyyah, sid. 97-99

Låt mig ge er en kort överblick över al-Bukhârîs struktur i ”al-Musnad as-Sahîh”. Det var inte så att han bara skrev ned en autentisk hadîth efter en annan på löpande band. Han skrev ned hadîther utifrån dogmatisk förståelse, metodisk förståelse, Salafs förståelse – en förståelse olik Tyckarnas (أهل الرأي) förståelse.

Han inledde sin bok med ett kapitel om Uppenbarelsens begynnelse. Islam och tro är ju baserade på Uppenbarelsen. Därefter skrev han ett kapitel om kunskap. Tro och religion är ju baserade på kunskap. Därefter skrev han ett kapitel om tro vari han klargjorde Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs dogmatiska metodik och avvisade Ahl-ul-Bid´a som Murdji’ah och Khawâridj. Med sin bok, med sina rubriker och med sina kapitel avvisade han dem.

Därefter gick han över till rening, bön och andra föreskrifter. Sedan tog han upp kamp och politik. Det vill säga föreskriven politik. Det finns två politiker: förislamisk politik och islamisk politik. Islamisk politik är rättvis. Den efterlevdes av Salaf och Ahl-ul-Hadîth. De är de kunnigaste människorna om islamisk politik, sändebudens politik, Muhammad bin ´Abdillâhs (sallâ Allâhu ´alayhim wa sallam) politik, de renläriga kalifernas politik. Ahl-ul-Hadîth är de kunnigaste människorna om denna politik.

Muslim har kapitel relaterade till ledarskap och kamp. al-Bukhârî likaså. Alla har samröre med kalifat, ledarskap och politik. Kamp behöver kalifat och ledare som leder samfundet, domar som ska tillämpas och bestraffningar som ska verkställas. Allt sådant kräver ledare och kalifat.

Sedan fortsatte han sin bok med ett kapitel som påbjuder fastållning vid Qur’ânen och Sunnah vari han avvisar innovatörer och folk med åsikter som avviker från Allâhs och Hans sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) metodik. Han avslutade sin bok med ett kapitel om monoteism i vilket han avvisar Djahmiyyah och andra vilsna folk.

Det är alltså en bok som innehåller en väldig kunskap. Människor vet vilken status al-Bukhârîs bok har varför de månar ihärdigt om den. Jag blev förbryllad när jag – på uppgift av Islamiska universitetet – reste för att studera grundläggande skrifters manuskripter i egyptiska, tunisiska och marockanska bibliotek. Vi kom upp i hundra manuskripter av al-Bukhârîs ”al-Musnad as-Sahîh”. Nästan samma sak gäller Muslims ”al-Musnad as-Sahîh”. Det betyder att samfundet månar unikt mycket om dessa två böcker, som om Qur’ânen. Detta är alltså relaterat till bokens manuskript.

Vad beträffar studier, förståelse, förklaringar, förkortningar och kommentarer, är samfundet enat om att hänge sig åt dessa två böcker. Så stor status har de och deras författare (rahimahumâ Allâh) i islam. Detta är bara ett exempel. Det finns inte en bok som eftersträvar autentiska hadîther utan att dess mål är att lära samfundet dess religion, dyrkan, dogm, politik och annat.