al-Albânîs kortfattade åsikt om Djamâ´at-ut-Tablîgh

Fråga: Vad anser du om Djamâ´at-ut-Tablîgh? Råder ni att man går med dem? Hur förhåller sig de lärda och studenterna till dem?

Svar: Jag har nämnt min åsikt om Djamâ´at-ut-Tablîgh flera gånger. Som sammanfattning är det möjligt att gruppen som grupp avser det goda, men det goda finns endast på vägen som Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) färdades på. Den här utgången är endast en modern innovation. Muslimernas lärda under historiens lopp känner inte till den. De argumenterar ofta med vissa hadîther som i själva verket är till deras nackdel och inte fördel. Därför rådde vi dem, och vi gör det än idag, att gå ut för att söka kunskap och att de sitter i studiecirklar i moskéerna och studerar, läser och begriper Qur’ânen. Därtill skall de även söka kunskap om hadîtherna och förstå dem. De har tränats till att våghalsigt ställa sig upp och predika, tillrättavisa och råda samtidigt som många av dem inte klarar av att läsa en enda Qur’ân-vers såsom den har uppenbarats.

Att gå ut med dem på basis att de tillåter att man befaller det goda och förbjuder det onda är ett exempel på att det är obligatoriskt att kalla på dem som är i behov av kallet. Däremot vet vi från många arabiska länder, för att inte tala om icke-arabiska länder, att de inte låter rådgivaren råda dem eller kalla till Qur’ânen och Sunnah så länge det inte är inom deras ramar som de själva har bestämt. Det är en oerhört trångsynt metodik som motstrider texterna i Sharî´ah som befaller åtminstone en grupp att beordra det goda och förbjuda det onda.

Detta är min kortfattade åsikt om gruppen. Jag har talat om dem upprepande gånger.