Shaykhen (rahimahullâh) sade om sig själv när han var i tjugoårsåldern:

”En dag när jag var hos en bokhandlare lade jag märke till en del ur tidskriften al-Manâr och började läsa i den. Jag fick upp ögonen för ett arbete av Rashîd Ridhâ vari han beskrev al-Ghazâlîs al-Ihyâ’ och vilka bra och dåliga sidor som den bestod av. Det var första gången som jag såg en liknande kunskapsbaserad kritik. Det lockade mig till att läsa ut hela delen för att sedan fullfölja Hâfidh al-´Irâqîs Takhrîdj på al-Ihyâ’. Jag strävade efter att få hyra boken. Jag hade ju inte råd att köpa den. Den precisa Takhrîdj fick mig att skriva av boken för hand.”

Shaykhen skrev av boken al-Mughnî ´an Haml-il-Asfâr för hand med sin fina och precisa handstil. Han ordnade och sammanställde den på bästa sättet. Det var Shaykhens första Hadîth-relaterade verk. Det finns än i dag i hans bibliotek.

Härmed band Shaykhen band med tidskriften al-Manâr och de arbeten om Sunnah som den tryckte. Han blev mycket förtjust i den och utmed den attraherades han till den Hadîth-relaterade kunskapen. Han fick kärlek till dess böcker. Han började studera och skaffa sig Hadîth-böckerna med ett oerhört stort intresse. Till det skänkte Allâh honom ett upplyst sinne, en uppenbar genialitet och en sällsynt kunskapsbaserad klokhet. När han hade tjänat ihop det han behövde för dagen lämnade han sitt arbete och började studera. Han gjorde sin affär till studenternas mötesplats.

Fri är Allâh från brister! Titta hur killens hjärna och hjärta började äga Hadîth-kunskapen. Det var ju han som växte upp i en omgivning – som dock var religiös och kunnig – präglad av fanatisk ställning till en rättsskola. När hans fader såg honom sysselsätta sig med denna kunskap sade han till honom:

”Muhammad! Hadîth-kunskapen är fattiglapparnas syssla.”

När Halabs (Aleppo) historiker och Muhaddith Muhammad Râghib at-Tabbâkh såg killens genialitet och intresse för kunskap gav han honom tillstånd – Idjâzah – för att rapportera hadîther från honom och hans berättarkedjor. Detta nämns i dokumentet benämnt al-Anwâr al-Djalliyyah fî Mukhtasar al-Athbât al-Halabiyyah. Det är dock ingen hemlighet att Shaykhen (rahimahullâh) sade:

”Detta tillstånd betyder ingenting för mig. Jag använder mig av det bara för att avvisa de hatiska.”

Det är inte mer än rätt och sant. Det är allmänt känt att dessa tillstånd – Idjâzât – inte ger personen kunskap. Vi vet alla hur många okunniga människor som har dessa tillstånd. Trots dem är de fortfarande okunniga. Dock är det ett faktum att personen vars hjärta överrumplas av hat behagas inte av ett tillstånd eller ens tio stycken. Dessa hatiska människor är överrumplade av hat och okunnighet och ibland även av feghet och förklädnad.