al-Albânî om upproret i Syrien, mordet på Anwar Sâdât och intifadan i Palestina

Baserat på detta, anser jag att varje revolt i de islamiska länderna som inte är baserad på denna princip – Tasfiyah (rening) och Tarbiyah (undervisning) – är misslyckad. Verkligheten är det största beviset för det. Exempel på det är incidenten i den Heliga moskén i Makkah som utfördes av vissa människor. Dessa här människor kunde nästan anses som Salafiyyûn. Men de saknade omfattande kunskap och de var ouppfostrade. De hade vuxit upp i denna miljö som kallas för ”Uppvaknandet” (Sahwah). Men de var ouppfostrade. Många studenter författar idag medan de fortfarande  är nybörjare.

Detta bevisar att det inte finns någon uppfostran. Det finns ingen rädsla för Allâh. Det finns inget avståndstagande från ögontjäneri och kärlek till popularitet. Förr brukade det sägas:

”Kärlek till popularitet knäcker ryggen.”

Denna uppfostran kräver tid. Efter reningen, kommer uppfostran. Detta finns inte idag som samfund, som grupp, och framförallt inte i Palestina. Palestinierna har inte råkat ut för judarna för att de var sanna muslimer. Jag säger inte att någon annan är bättre. Alla islamiska länder och folkslag är på detta vis. Dock har varje folk sin tur hos Allâh.

Baserat på detta säger jag att jag inte stödjer intifadan. Jag stödjer inte den sista revolten i Syrien. Jag stödjer inte revolten i den Heliga moskén och inte heller det som hände hos er i Egypten när de dödade Sâdât. De håller på än idag. Det finns ingen som helst nytta av det. Nyttan ligger i att söka sann kunskap och uppfostra mina söner och döttrar och så vidare. Historien upprepar sig med andra ord. Det sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gjorde måste även vi göra.