al-Albânî om Qutbs panteism

Vi bör inte föreställa oss att när Sayyid Qutb exempelvis föll i panteism (Wahdat-ul-Wudjûd), vilket vi anser, att han verkligen avsåg det och tog till sig det som en lära som Ibn ´Arabî, som vilseledde miljontals muslimska Sûfiyyûn, gjorde.

Måhända han fick för sig denna Sûfî-baserade ideologi i fängelset utan att verkligen begripa den. Till följd därav uttryckte han sig på det sätt som jag var en av de första att fördöma.

Vi gör inte Takfîr på honom då vi inte vet om otron slogs till ro i hans hjärta eller om han fick reda på sanningen. Detta gäller i synnerhet med tanke på att han var fängslad. Hur skall det vara möjligt? Därför anser vi inte personen som faller i otro vara detsamma som att vara otrogen.