al-Albânî om makthavaren som ersätter Sharî´ah med människostiftade lagar

Om vi återvänder till Djamâ´at-ut-Takfîr, eller deras branscher, och deras Takfîr på makthavarna och alla andra som lever under dem och arbetar för dem, märker vi hur deras ideologi är baserad på ett osunt tänk som är grundat på att den som begår en synd är otrogen.

Jag träffade en grupp människor som brukade vara med Djamâ´at-ut-Takfîr, men som sedan vägleddes av Allâh. Jag sade till dem:

”Ni har gjort Takfîr på vissa makthavare, men varför gör ni Takfîr på imamerna, predikanterna, böneutroparna och vaktmästarna i moskéerna? Varför gör ni Takfîr på lärarna som lär ut Sharî´ah i skolorna och på andra platser?”

De sade:

”De behagas av dessa makthavares styren som styr med något annat än det som Allâh har uppenbarat.”

Om hjärtat behagas av en annan dom än den som Allâh har uppenbarat, går otron från att vara handlingsrelaterad till att vara dogmatisk. Varenda makthavare som dömer med något annat än det som Allâh har uppenbarat för att han anser att det är lämpligare i dag till skillnad från den Sharî´ah-baserade domen som härrör från Qur’ânen och Sunnah begår tvivelsutan en dogmatisk otro och inte bara en handlingsrelaterad sådan. Detsamma gäller den som behagas av hans behag och trosuppfattning.

Först och främst kan ni inte säga att någon makthavare som styr med västerländska och otrogna lagar – eller ens många av dem – säger att de är sanningen och bra och att det inte är tillåtet att döma med islam. Skulle de säga det är de tvivelsutan otrogna.

Om vi då går över till medborgarna däribland de lärda, fromma och andra, undrar jag hur ni gör Takfîr på dem bara för att de lever under ett styre som omfattar såväl dem som er? Ni säger öppet att de är otrogna avfällingar och att det är obligatoriskt att styra med det som Allâh har uppenbarat. Sedan ursäktar ni er själva genom att säga att bara för att man avviker från den Sharî´ah-baserade domen betyder det inte att personen i sig är en avfälling! Det är just det alla andra säger. Det enda undantaget är att ni, med all orätt, gör Takfîr på dem.

En av faktorerna som klargör deras fel och villfarelse är att man frågar dem när en muslim blir avfälling. Är det efter en gång? Eller måste han offentliggöra sitt avfall? De kommer inte att ha svar på frågan och de kommer inte att ha rätt. Sålunda måste vi ge ett exempel.

Låt oss säga att vi har en domare som har som vana att styra med Sharî´ah. Vid ett tillfälle gör han bort sig och dömer med något annat än Sharî´ah och ger den orättvise istället för den orättvist behandlade. Han har definitivt dömt med något annat än med det som Allâh har uppenbarat. Säger ni att han är en otrogen avfälling? Nej, kommer de att säga, för det var en engångsföreteelse. Hädar han om han skulle döma så en andra gång och en tredje gång och avvika från Sharî´ah? Jag upprepade frågan tre eller fyra gånger. När har han hädat? De klarar inte av sätta en gräns för hur många gånger Sharî´ahs dom skall opponeras för att sedan inte göra Takfîr på personen.

Dock kan de göra rena motsatsen helt och fullt. Om de vet att personen vid sitt första domslut ser upp till en annan dom än Allâhs dom, anser den vara lovlig och ser ned på Sharî´ahs dom, är det helt korrekt att säga att personen är en avfälling.

Och vice versa. Om vi ser en person döma med tio olika domslut som opponerar sig Sharî´ah och frågar honom varför han styr med något annat än det som Allâh har uppenbarat, säger han att han är rädd eller mutad. Denne är mycket värre än den förstnämnde. Dock kan vi inte göra Takfîr på honom förrän han säger att han inte tycker om att styra med det som Allâh har uppenbarat. I så fall kan vi säga att han är en otrogen avfälling.