al-Albânî om Ibn Taymiyyahs detaljerade Takfîr

Som exempel har vi gravgrävaren. Trots att han tvivlade på Allâhs förmåga till att få honom att återuppstå, förlät Han honom i och med att han inte var någon omedgörlig förnekare. Faktum är att han trodde på Allâh och Återuppståndelsen i helhet till skillnad från i detalj på grund av okunnighet. Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah sade efter att ha nämnt hadîthens autentiska formulering och att den är rapporterad mångfaldigt:

”Här finns två väldiga principer:

1 – Den ena handlar om Allâh (ta´âlâ) och tron på att Han förmår allt.

2 – Den andra handlar om Domedagen och tron på att Allâh skall få den döde att återuppstå och belöna honom för hans handlingar.

Men i och med att han trodde på Allâh och Domedagen i helhet, nämligen att Allâh belönar och straffar efter döden, och gjorde goda handlingar, nämligen hans rädsla för att Allâh skulle straffa honom för hans synder, förlät Allâh honom för hans tro på Allâh och Domedagen och goda handlingar.”1

Därför råder jag dessa ungdomar att frukta Allâh när det kommer till att göra Tabdî´ och Takfîr på de lärda och att de istället fortsätter med att söka kunskap så att de blir enastående inom den. De skall inte luras av sig själva. De skall känna till de lärdas rättighet och företräde och i synnerhet dem som följer Salafs metodik som Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah och hans elev Ibn Qayyim-il-Djawziyyah. Jag hänvisar dem till ”Madjmû´-ul-Fatâwâ” som är full av kunskap och i synnerhet det som är relaterat till Takfîr. Han skilde mellan oinskränkt Takfîr (Takfîr-ul-Mutlaq) och Takfîr på en individ (Takfîr-ul-Mu´ayyan) och sade om dessa ungdomars jämlikar:

”De funderade inte över att Takfîr har villkor och hinder som kanske inte uppfylls i en individ och att en oinskränkt Takfîr inte fordrar Takfîr på en individ om inte villkoren är uppfyllda och hindren är bortröjda. Detta klargörs av att Imâm Ahmad, och de lärda över lag, som gjorde en allmän Takfîr inte gjorde Takfîr på de flesta individerna som talade på det viset.”

1 Madjmû´-ul-Fatâwâ (12/491).