al-Albânî om att Salafiyyûn går ut med Djamâ´at-ut-Tablîgh

Fråga: Vad anser ni om att Salafiyyûn går ut med Djamâ´at-ut-Tablîgh för att rätta till deras tankesätt och lära ut Tawhîd och sprida Sunnah bland dem? Detta gäller i synnerhet med tanke på att de har märkt att de har ändrats när de har gått ut med dem.

Svar: Det jag känner till om denna grupp via några av våra bröder som har varit med på deras resor och utflykter, är att de inte accepterar deras kall till Qur’ânen och Sunnah. De är precis som alla andra grupper i denna fråga som jag tidigare har antytt. De säger, och förfärligt är det de säger:

”Ert kall splittrar människorna.”

Vi håller med om det. Vårt kall är ett sant kall och det skiljer mellan sanning och lögn och den som har rätt och den som har fel. Därför är det inte konstigt att ett av profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) namn är ”al-Mufarriq” (Uppdelaren). Detta är något dessa så kallade islamiska kallare är okunniga om. Om dessa människor hör detta namn, kommer de att bli förvirrade. Det beror på att de inte förstår sig på islam. Det enda syftet med profeterna och sändebuden och skrifterna är att skilja mellan sanning och lögn så att muslimerna är med sanningen mot lögnen.

Till följd därav är det helt naturligt att de olika kallen idag, som inte stämmer överens med denna sanna metodik, inte accepterar en individs kall då det kommer att förvilla dem från deras metodik och kall som är baserade på annat än Qur’ânen, Sunnah och Salafs metodik. Detta är vad vi vet om dem eller åtminstone visste om dem. Det är möjligt att de har utvecklats något, vilket antyddes i frågan, när de insåg att de går ut för Allâhs sak helt förvirrade. De är som judar och kristna som endast förstår lite av sin religion.

Om dessa människor är medvetna om sin okunnighet inom religionen och att det finns en grupp muslimer som kallas för Salafiyyûn, Ansâr-us-Sunnah eller Ahl-ul-Hadîth, beroende på land även om de alla har samma lära, som kan lära dem, så är det möjligt. Om de går med på att förkasta sin tidigare negativa metodik och accepterar att vissa Salafiyyûn medverkar med dem i deras resor och utflykter och låter dem kalla dessa förvirrade människor till Qur’ânen och Sunnah, anser jag det vara obligatoriskt för individuella Salafiyyûn att gå ut med dem. Detta är dock förutsatt att det är de som håller i kallet och att det är ett Salafî-islamiskt kall och inget Salafi-Sûfî-Tablîghî-kall vilket har nämnts förr. Det skall nämligen vara ren Salafiyyah. Om då Djamâ´at-ut-Tablîgh, al-Ikhwân al-Muslimûn, Hizb-ut-Tahrîr eller någon annan grupp går med på att Salafiyyûn kallar dem till sin metodik på ett klart och tydligt sätt utan några begränsningar eller villkor, anser jag det vara obligatoriskt för individuella Salafiyyûn att blandas med dem. De skall dock påminna dem först om att de inte skall gå ut med dem i tre dagar, fyrtio dagar eller utmed någon annan ordning som de har kommit på och som saknar grund i Qur’ânen och Sunnah.