al-Albânî om Ahmad al-Khuzâ´îs mordförsök på al-Ma’mûn

Frågeställare: Ahmad bin Nasr [al-Khuzâ´î] ville döda al-Ma’mûn. Han var en Muhaddith. Ahmad berömde honom och sade:

”Må Allâh förbarma Sig över honom. Så generös han var. Han offrade sig själv.”1

Det nämns långa och oerhört detaljerade rapporteringar om honom…

al-Albânî: Varför offrade han sig själv?

Frågeställare: För att resa sig mot honom och ville döda honom.

al-Albânî: Det förstår jag. Vad hände sen?

Frågeställare: Han blev dödad. al-Ma’mûn dödade honom. Han delade upp människorna i Bagdad i två delar och gjorde fanor som han hängde vid brunnarna. Därefter bestämde han en tid för att göra en revolt mot al-Ma’mûn och döda honom. Detta kom ut och al-Ma’mûn fick reda på det och till följd därav blev han dödad. När Ahmad blev frågad om honom, sade han:

”Må Allâh förbarma Sig över honom. Så generös han var. Han offrade sig själv.”

al-Albânî: Jag ber också Allâh att Han förbarmar Sig över honom. Detta är dock ett individuellt initiativtagande som inte representerar de lärdas åsikt i helhet. Tror du inte att man kunde döda al-Ma’mûn om tankesättet som dagens Djamâ´at-ut-Takfîr wal-Hidjrah har fanns på den tiden? Tror du inte att man kunde göra det om det tankesättet präglade den tidens lärda och en av dem befallde sin elev att döda en person som al-Ma’mûn? De fastställer i sina trosläror att det inte är tillåtet att göra uppror mot makthavaren på grund av de negativa konsekvenserna. Om denna berättelse verkligen är autentisk från Ahmad bin Nasr (rahimahullâh), så är det hans åsikt.

1 Se Tahdhîb-ul-Kamâl (1/510).