al-Albânî om ´Abdur-Rahmân ´Abdul-Khâliqs förhållande till Djamâ´at-ut-Tablîgh

Titta nu exempelvis på vår bror ´Abdur-Rahmân ´Abdul-Khâliq. ´Abdur-Rahmân ´Abdul-Khâliq är vår vän och bror och han var min elev vid det islamiska universitet [i al-Madînah]. Han har uttalat sig bra om mig vid ett par tillfällen. Trots det har hans Salafiyyah utvecklats med tiden. Ty det politiska arbetet kräver att man halkar och lämnar [den raka vägen]. Det kan vara lite och det kan eskalera. Exempelvis godkänner han Djamâ´at-ut-Tablîgh helt och hållet. Varför det? För att de arbetar för islam. Det räcker dock inte. Som grupp är många i Djamâ´at-ut-Tablîgh uppriktiga, men den väg som de färdas på får exempelvis aldrig en person att dö med korrekt förståelse av Tawhîd och korrekt lära. Vad rör det en muslim i ryggen om han inte klarar av att etablera ett islamiskt land på jorden om han klarar av att göra det i sitt hjärta och vice versa. Vad finns det för nytta av att etablera ett islamiskt land på jorden om man inte har det i hjärtat? Som ni själva vet, och vi behöver inte gå in i detalj, studerar Djamâ´at-ut-Tablîgh inte Tawhîd, Hadîth eller Sunnah. De är som al-Ikhwân al-Muslimûn och utmed ordspråket som vi har i Shâm:

”Vilken religion man än har, hjälper Allâh en.”