al-Albânî förstår sig på hadîth, men inte på politik

Fråga: Gruppen ålägger vissa att läsa boken ”Fusûl min as-Siyâsah ash-Shar´iyyah” av Shaykh ´Abdur-Rahmân ´Abdul-Khâliq och ”al-Muslimûn wal-´Amal as-Siyâsî”. I vissa av dessa böcker säger Shaykh ´Abdur-Rahmân att man inte behöver handla utmed vissa texter i Qur’ânen och Sunnah om man skall uppnå en föreskriven välfärd.

Många sudanesiska Salafiyyûn-ungdomar har satts på prövning av dessa böcker. Vissa har gått så långt, att om man skulle nämna att Shaykh al-Albânî säger något, ger de sig på de lärda inom Hadîth och säger:

”De sitter instängda och undervisar, rättar och korrigerar. Vad gäller den här mannen, studerar han dagens situation och det vi är i behov av idag. Han ger instruktioner till det Sudan är i behov av.”

Det hela slutade med att vissa fick för sig att han skrev boken särskilt för Sudan. Sedan år ’84 har denna tumult funnits.

al-Albânî: Det är ytterst störande. Det styrker ytterligare det jag sade tidigare och att de som leder dagens ungdomar är själva ungdomar som saknar mogen kunskap.

Det är sant att al-Albânî klassificerar hadîther som autentiska och svaga, men han är inte helt bakom flötet. Han vet vad som händer muslimerna. Däremot håller han sig till föreskriftens domar och anser det inte vara tillåtet för en muslim att säga att målet främjar medlet.

Om ´Abdur-Rahmân, som var min elev vid det islamiska universitetet, hade fått denna fråga eller om jag hade fått chansen att ställa honom denna fråga och i fall han anser att målet främjar medlet, skulle han ha sagt nej. Ty principen är otrogen. Men om vi uppmärksammar honom hur han och hans liv är baserade på den och hur han förklarar vissa förbud vara tillåtna, ser vi hur han verkställer principen som ingen muslim kan erkänna. Men vad finns det för nytta av att säga en sak och göra en annan?

Således ber vi för oss och vår broder och hans jämlikar om vägledning och framgång så att vi verkligen följer Qur’ânen och Sunnah utmed Salafs metodik.