Aktivisternas kall och agenda

´Allâmah Rabî´ bin Hâdî al-Madkhalî

al-Idjâbât al-Djaliyyah ´an-il-Qadâyâ al-Manhadjiyyah, sid. 13-16

Muslimska länder präglas i många fall av dogmatiskt avguderi. Städer och moskéer är fulla av reliker som avgudas. Många människor anser att helgon vet det dolda och förfogar över skapelsen. Vissa tror på panteism och panenteism, dogmer som kättare infört till Sûfiyyah och andra villfarna människor så att de associeras med islam och vice versa. Jag är ganska säker på att dessa dogmer inte existerade på profeternas tid då Allâh förgjorde deras samfund på grund av deras avguderi, annars hade Qur’ânen och Sunnah tagit upp dem. Ju längre tiden går desto större prövningar; avguderiet utvecklas och hädare sätter sina klor i islam och muslimerna och injicerar dessa dogmer i dem. Politiskt lagda kallare bryr sig inte om detta stora avguderi som har gått om det avguderi som profeterna sändes för att utplåna från jorden. De struntar i det, gör narr av dem som bekämpar det och säger:

”Ni bekämpar gravar medan vi bekämpar palats.”

Det vill säga att vi är naiva, dumma och idioter medan de är smarta, ädla och storslagna som motarbetar makthavare medan vi bekämpar avguderi tillägnat gravarna. Jag anser att många av dessa mytomaner högaktar begravda människor samtidigt som de nedvärderar makthavare. De hatar makthavarna och vill bli av med dem. För dem är det ingen stor sak att döda en makthavare, men att riva al-Badawîs relik kommer att resultera med att hela Egypten reser sig mot dig. Så reagerade Ibrâhîms (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) folk efter att han slagit sönder deras statyer. De hämnades sina statyer och kastade honom på bål. De älskar och högaktar sina reliker minst lika mycket som de älskar och högaktar Allâh, och beskriver dem med egenskaper som bara tillkommer Allâh (tabârak wa ta´âlâ). Ser de lika högaktande på makthavarna? Inte alls. Antingen okunnigt eller också medvetet har de avvikit från profeternas metod till förmån för europeiska tillvägagångssätt. De tillämpar europeiska revolutioner och europeiska partiers metoder. De europeiska revolutionerna var riktade mot makthavarna och kyrkan varefter de har förflyttats till muslimska länder och riktats mot muslimska makthavare och lärde. Dessa människor bryr sig bara om makt. Numera vet människor att när dessa grupper väl kommer till makten, gör det ingenting av vad de har lovat. Allt går upp i rök, vilket har hänt i flera länder.