Åkallan efter bön

Ibn Mas´ûd (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Efter att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade bett klart sade han: ”Allâh! Straffa ´Amr bin Hishâm, ´Utbah bin Rabî´ah, Shaybah bin Rabî´ah, al-Walîd bin ´Utbah, Umayyah bin Khalaf, ´Uqbah bin Abî Mu´ayt och ´Umârah bin al-Walîd.”1

Vissa lärda argumenterar med denna hadîth för att bevisa åkallan efter bön, ty profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) åkallade mot dem efter sin bön. I vissa formuleringar står det att han också tog upp händerna.

Hadîthen utgör dock inget bevis i saken. Detta skedde enbart i syftning på att förarga hedningarna. För om han hade bett mot dem i Sudjûd, skulle de inte hört honom. Därmed hade de inte heller påverkats lika mycket som när han bad mot dem med händerna i luften intill Allâhs (subhânahu wa ta´âlâ) hus.

Trots det säger vi att när Sunnah rapporteras kring en viss sak, begränsar vi oss vid den saken. Åkallan efter Istikhârah bes ju efter bönen eftersom det är så det rapporteras i Sunnah. Emellertid anser Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) att den åkallan är som all annan åkallan som bes innan Taslîm. Det kan vi dock inte hålla med honom om därför att sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Om någon av er vill göra något skall han be två Raka´ât utöver den obligatoriska bönen och säga sedan…”

Detta bevisar en ordningsföljd. Vi avviker inte från det som vi har förstått av Allâhs och Hans sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tal.

1al-Bukhârî (520) och Muslim (1794).